Det var på gång under hela förra säsongen men sköts upp gång efter gång, innan det till slut blev klart att det kinesiska investmentbolaget Rossoneri Sport Investment Lux, ledda av Yonghong Li, köpte den anrika italienska storklubben för monstuösa 740 miljoner euro i april 2017. Silvio Berlusconis 31-åriga era är således över och med flera nya tunga värvningar in och fortfarande en stor budget att spendera, vad kommer hända härnäst och hur väl kommer Milan kunna utmana Juventus och Napoli i Serie A-toppen?

Under Silvio Berlusconis 31 år som ägare av AC Milan, där han räddade klubben från att gå bankrupt, lyckades klubben bl a bärga åtta Serie A titlar, en Coppa Italia, fem Champions League-titlar och en FIFA Club World Cup. Lite anmärkningsvärt då att en så pass framgångsrik klubbs värde på marknaden varit i princip oförändrat. Enligt Forbes har Milans värde varit oförändrat i princip de tio senaste åren – och tagit dem från från 5e plats till 12e på listan över världens rikaste klubbar sett till omsättning.

Redan innan Silly Season inleddes har flera tunga namn ryktats till Milan och klubben har knappast legat på latsidan då de redan gjort klart med flera viktiga och sunda nyförvärv som är en lång väg från tiden då de endast verkade värva falnande, och väldigt dyra, storstjärnor som samlades på hög – för att sedan bli en säljande klubb då först Ballon d’Or-vinnaren Kaká (som gjorde 10 mål när laget vann Champions League 2006-2007) såldes till Real Madrid 2009 och senare Thiago Silva och Zlatan Ibrahimovic till PSG 2012 som var vikiga kuggar i det lag som tog hem Serie A, scudetton, 2010-2011. Att det talades om Milan som en elefant-kyrkogård var såklart inte särskilt smickrande för en klubb som för bara drygt tio år sedan dominerade fotbollen i Europa och Italien, liksom att de inte längre kunde locka till sig eller behålla sina bästa spelare för att utmana om titlar både inhemskt och i Europa. Att gå från 1990-talet med spelare som Marco van Basten, Ruud Gullit, Frank Rijkaard, Franco Baresi och Paolo Maldini som alla var med och skapade klubbens identitet mer eller mindre till exempelvis det Champions League-vinnande lag 2006-2007 med bl a Gennaro Gattuso, Andrea Pirlo, Clarence Seedorf, Kaká, Filippo Inzaghi, Alessandro Nesta, Cafú och Il fenómeno Ronaldo är således en stark kontrast. Med nya investeringar och nytt blod i styrelsetoppen kanske en ny era kan påbörjas?

Att investeringar behövs står helt klart då Milan bara de tre senaste åren gått med dryga 250 miljoner euro i förlust, även om officiella siffror ännu inte blivit offentliga. Sådana förluster och den senaste tidens värvningar kommer innebära minutiöst planerade och aktivt agerande för att klubben inte ska fastna i UEFA:s Financial Fair Play. En möjlig utväg dock för att undvika detta, som samtidigt möjliggör större investeringar och fortsatt minusresultat, är om klubben kan presentera en solid och hållbar plan för de nästkommande 3-5 åren för klubbens riktning – något som nuvarande styrelse på alla sätt verkar ha lyckats sätta ihop. Nyförvärven lär därför bli fler då det fortfarande behövs förstärkas på flera positioner samt rensas ut på övriga, men klubben får som sagt se upp för regelverket kring FFP.

Manager Vincenzo Montella är själv exalterad över förutsättningarna och klubbens satsning och har också fullt förtroende av styrelsen. Nye VD:n Marco Fassone har redan bevisat att han har näsa för affärer och samtidigt kan agera professionellt med klubbens långsiktiga plan i åtanke, i ständig diskussion med bl a manager Montella. Fassone säger bl a:

We are AC Milan. We can’t afford to sit back and say, let’s see what happens. The Champions League is a platform a club like Milan can’t be without. Four places up for grabs as of 2018-2019, so I won’t hide the fact that our aim is to take one of those places. That is our aim, but we also want to create a strong and competitive squad.

Spelarna som Milan värvat i nulägets skrivande stund är dels högt rankade mittfältaren Franck Késsie som slog igenom med dunder och brak i högtflygande Atalanta under fjolåret. Ivorianen lånas in på två år med en köpoption. Dessutom plockades mittbacken Mateo Mussachio, som har meriter från Gli Azzurri, in från Villareal som bör konkurrera ut hetlevrade Gabriel Paletta. Även ytterbacken Ricardo Rodriguez och hans vassa vänsterfot har plockats in från Wolfsburg vilket blir ett välkommet tillskott framförallt offensivt på Milans vänsterflank – där de får en landslagsman som var tongivande under förra årets EM-slutspel. Slutligen har Rossoneri även lyckats locka till sig Portos unga anfallsess André Silva som redan nätat sju gånger för Portugals A-landslag och som i princip samtliga storklubbar i Europa varit efter, något som återigen bådar gott inför klubbens framtid. Projektet Milan verkar onekligen ha lockat mer än både speltid och en plats i en större klubb för flera av dessa vilket också antydde att Gianluigi Donnarumma skulle bli kvar. Agenten Mino Raiola (vem annars) har dock dragit ut på kontraktsförhandlingarna och under torsdagen den 16 juni stod det klart att den unge italienaren inte kommer förlänga med klubben – som de allra flesta är rörande överens om är ett mycket märkligt och förvånande beslut.

Med Milans nya tillgångar och uppenbara sökning efter nyförvärv kommer det ryktas en hel del spelare även i fortsättningen under Silly Season, inte minst en ny målvakt (varför inte Reals Keylor Navas som öppnar för De Gea till Madrid-klubben?). Det kanske framförallt är defensivt som klubben behöver förstärka men även en eventuellt flyktande Carlos Bacca liksom Gerard Deuloefu. Sedan tidigare har Keisuke Honda lämnat klubben och det är inte otroligt att fler spelare följer efter. Att många är inlånade från andra klubbar och, om inte annat är skrivet i deras lånekontrakt, lämnar vid månadsskiftet juni/juli vilket även gäller för en del spelare som återkommer till Milan vid samma tid – varpå juli antagligen kommer bli en väldigt hektiskt och intensiv månad för Milano-klubben.

Så vem skulle Milan behöva värva? Jag har direkt en spelare i åtanke: Cesc Fabregas. Mittfältaren har återigen fått sparsamt med speltid i Chelsea men har ändå levererat en hel del assist, vilket såklart spelade sin roll i Chelseas Premier Leauge-titel. Spanjoren bör dock vara sugen på fler chanser i startelvan och bör också vara tillgänglig för en inte alltför orimlig peng. Hans blick för spelet, positionsförmåga och passningsspel skulle vara en riktig tillgång för Milans mittfält. Det är också precis spelare som Fabregas som Milan måste knyta till sig, som förstärker på riktigt och verkligen gör övriga i truppen bättre, om de ska ha någon chans att inom två år utmana Napoli och Juventus i tabelltoppen – och för att slå sig in i Champions League som man missat de tre senaste säsongerna efter att ha placerat sig på 8:e, 10:e och 7:e plats. Nästkommande säsong spelar man i Europa League vilket inbringar en del intäkter och dragningskraft efter att man säkrat 6:e platsen i sista omgången genom 3-0 mot Bologna. Nog kan Fabregas lockas av projektet Milan?

En annan som det diskuteras flitigt? RB Leipzigs ytter Emil Forsberg. Det har knappast undgått någon vilken säsong han har haft i Bundesliga och även med det svenska landslaget. Hans spelstil skulle passa väl in i Milan, även på ett personligt plan då han själv uttalat sig varmt om Milano, och med tanke på vilka spelare Milan troligen släpper och även blir av med vore Forsberg en klart jämnare spelare än t ex Suso, Niang och Deulofeu. Bättre fysiskt, lika teknisk och kvick i princip men en klart mer utvecklad lagspelare. Dessutom lär ytterbacken och nyblivna italienska landslagsmannen Andrea Conti, som likt Késsie kommer från Atalanta, vara på Milans radar och precis som på vänsterkanten behöver Milan även stärka upp på högerkanten likt sina forna glansdagar. Conti stod för 12 poäng i fjol och är enligt hans agent redo för större utmaningar med Milan som högsta prio. Skulle Milan lyckas behålla Donnarumma och även värva ovan tre rykten skulle en eventuell startelva kunna se ut ungefär såhär:

Donnarumma; Conti, Romagnoli, Musacchio, Rodriguez; Bonaventura, Fabregas, Késsie; Suso, Forsberg; Silva

Inte så tokigt va? Med spelare som Montolivo, Bacca, Locatelli, Zapata och De Sciglio på bänken bör det också gå att utmana på flera fronter och sikta högre än förra säsongens 6:e plats. Kanske till och med topp fyra? Men som sagt, vi väntar väl till augusti innan vi på riktigt kan spekulera i både startelvor och titelchanser.

//Olle @ Fotbollsportalen

Dela
Passionerad fotbollsnörd som skriver, tycker, diskuterar, drömmer, följer, tittar och andas fotboll. Premier League, Stryktipset, EM och VM, Champions League och Serie A mestadels men även La Liga, Bundesliga, Ligue 1 och Europa League följs regelbundet. Föll för fotbollens charm och passion snarare än ett specifikt lag och bygger livet och vardagen efter lördagstraditionen!

Lämna en kommentar: