Manchester United är ett av de lag som spenderat mest pengar på transfersummor de senaste åren. Är det rätt väg att gå? Hur står sig dagens övergångar jämfört med tiden då Sir Alex stod vid rodret? Har klubben över huvud taget rätt värvningsstrategi? I den här krönikan blickar jag tillbaka mot Man Utd i ett svunnet transferfönster och ställer historia i relation till nutid.

Sedan Sir Alex Ferguson avgick från Manchester United så har klubben kämpat hårt med sin identitet. Tre sommarfönster har följt där klubben har värvat friskt. Spelare har kommit och gått för mängder av pengar och resultatet på planen har fortsatt att svikta. Det har snarare handlat om namn och att visa ekonomiska muskler än att faktiskt sätta sig ner och titta på vilka spelare som passar in, vilka spelare som klubben behöver.

Om vi tittar på de dyrare spelarna som Marouane Fellaini (28 miljoner pund), Juan Mata (37 miljoner pund) Angel Di Maria (60 miljoner pund), Luke Shaw (27 miljoner pund), Ander Herrera (29 miljoner pund), Memhis Depay (25 miljoner pund), Anthony Martial (35 miljoner pund), Morgan Schneiderlin (24 miljoner pund), Henrikh Mkhitaryan (30 miljoner pund), Eric Bailly (30 miljoner pund) och den otroligt kostsamma Paul Pogba (hela 89 miljoner pund) så är det inte många av dessa som har nått upp till de förväntningar som kommer med storleken på övergångssumma.

Men behöver man verkligen spendera stort bara för att man är en toppklubb? Går det att titta utanför boxen och ändå nå resultat? Jag vill spola tillbaka bandet elva år, till säsongen 05/06. Manchester United har fått se Arsenal och Chelsea vinna ligan de två tidigare säsongerna, samtidigt som ryska oljepengar har pumpats in i Chelsea. Något var tvunget att göras för att klubben inte skulle bli ordentligt omsprungna. Går det att besegra ett lag som badar i pengar och som inte är rädda för att spendera? Extremt noggrann scouting krävdes, vilka spelare fanns tillgängliga och vilka spelartyper behövde klubben?

Den lille rörlige sydkoreanen Ji-Sung Park och den holländska målvakten Edwin Van der Sar hämtades från PSV respektive Fulham under sommaren. I januari anslöt Patrice Evra från AS Monaco och Nemanja Vidic från Spartak Moskva. Totalt kostade det Sir Alex Ferguson ca 19 miljoner pund och sammanlagt det året så spenderade klubben en miljon pund netto. Under samma säsong handlade Chelsea spelare för totalt 112 miljoner pund, 91 miljoner pund netto.

Två säsonger senare hade Manchester United inte bara vunnit Premier League utan även Champions League och man skulle också vinna ligan de efterföljande två säsongerna. Värvningarna under 05/06 var grunden för Manchester Uniteds återkomst till tronen och början på en ny storhetstid. Tillsammans skulle dessa spelare göra sammanlagt 811 matcher för klubben och leda laget till fem ligatitlar på de kommande åtta säsongerna.

I mitt tycke så finns det ingen klubb i världen under 2000-talet som ens kan komma i närheten av det fönster som United stod för. Visst var det andra tider för 11 år sen, visst kunde man köpa spelare billigare och med inflationen så kanske spelarna var dyra ändå i jämförelse med idag. Poängen är att det värvades med en tanke. Fyra spelare hämtades in som gick rakt in i startelvan, med en tydlig roll, och utgjorde en stomme i många år framöver. Där framförallt Vidic, Evra och Van der Sar under många säsonger var ligans absolut bästa spelare på sina positioner. Den sortens tänk har saknats sen Sir Alex avgick och utan det tänket så tror jag att Manchester United kommer fortsätta misslyckas med sina transfers.

I fyra säsonger i rad nu har klubben slängt iväg stora summor pengar (ca 400 miljoner pund) i ett desperat försök att visa världen att man fortfarande är en storklubb som kan locka stora namn. Men ibland betyder inte stjärnnamn och transfersummor allt. Ibland behöver man lägga den typen av status åt sidan och göra en djupare analys. För när man väl träffar rätt så spelar det ingen roll hur många pund spelaren i fråga kostar utan det viktiga är den faktiska kvalitén och hur spelaren passar in i den roll man vill besätta och i det lag man vill bygga.

//Fredrik (från Liverpoolstories) för Fotbollsportalen.com

Publicerat av Sebastian Lilja.

Dela
Passionerad sportälskare som ser sport som en källa till hopp. Följer det mesta men fotboll från England och Premier League upptar mest vaken tid. Har arbetat med sport på webben i snart 10 år men är långt ifrån mätt. Det finns alltid plats för en härlig fotbollsmatch - live eller på TV!

1 kommentar

  1. Se bara på Southamptons scouting och egna talangutveckling, eller varför inte Dortmunds. Däri ligger framtiden, där finns hållbara strategier både rent sportsligt men också ekonomiskt. I långa loppet sparar man mer pengar på ett bra scoutingnätverk, goda relationer med andra klubbar och en strateg antingen som värvningsansvarig eller som manager – och såklart en ägare som är villig att göra det som krävs för att få just den spelare som klubben behöver (inte bara ett namn som säljer tröjor som managern ändå inte vill ha). Häri ligger också ett dilemma om man tänker just på långsiktigheten i både ett projekt som att ta sig tillbaka till toppen, vinna titeln, utmana i Champions League, ta sig till Europa osv. Kortsiktigheten vinner oftast varpå det är mer och mer ovanligt att en manager får tid att skapa något eget, vilket gör det än intressantare att nu t ex Liverpool blomstrar när Jürgen Klopp kommit in och med lite hjälp längs vägen både ärvt men också plockat ihop spelare som fungerar tillsammans under hans filosofi – och med det också rensar ut överflödiga spelare som t ex Balotelli.

    PS. ta en titt på vad som finns kvar i Tottenham av dem som värvades in för Gareth Bale-pengarna och var de hör hemma nu, eller varför inte de som anslöt till Liverpool efter Fernando Torres övergång till Chelsea.

    /Ohlsson @Fotbollsportalen

Lämna en kommentar: