Efter några hektiska veckor på jobbet, där även arbetsrytmen blivit lidande på grund av VAB, är jag äntligen tillbaka med en ny krönika. Först fann jag det svårt att hitta något intressant att skriva om. Allt som dök upp i mitt huvud kändes som ”yesterday’s news”. Jag försökte därför hitta något som är aktuellt hela tiden. Efter lite tankar och idéer föll mitt val på Newcastle United F.C., den klassiska arbetarklubben från Newcastle upon Tyne, belägen på England östkust – en klubb som jag har ett gott öga till trots mitt LFC-hjärta. I detta nu leder ”The Magpies” Championship, och även om tabellen är jämn, ser det ut som om klubben går mot en återkomst till Premier League nästa säsong under den profilstarka manager Rafael Benitez.

Enligt historisk fakta spelades det fotboll på ”Tyneside” så tidigt som 1877 på Elswick Rugby Club. Senare samma år bildades Newcastles första fotbollsklubb, Tyne Association. Newcastle United bildades den 9 december 1892 när Newcastle East End och Newcastle West End slogs ihop. Laget har sedan dess spelat på St James’ Park, en klassisk fotbollsstadion bland Premier League-fantaster som tar in cirka 52 350 åskådare. Klubben har genom historien vunnit fyra ligamästerskap, sex FA-cuptitlar, en Charity Shield-titel, 1969 års Inter-Cities Fairs Cup samt UEFA Intertoto Cup 2006. De sammanlagda titlarna gör att Newcastle United F.C. hamnar på en nionde plats bland engelska klubbar med flest troféer. Under tidiga 1900-talet hade Newcastle sin mest framgångsrika period medan man i nutid haft det svårare i Premier League, och har blivit nedflyttade både 2009 och 2016. Nu ser det dock ut som om man är på väg tillbaka till den engelska fotbollens finrum, medan största rivalen – Sunderland – ser ut att ramla ur den högsta ligan. Sedan 1898 har ”The Tyne-Wear derby”, varit ett av de mest klassiska och hårdföra mötena i den engelska ligan. Visst vore det tråkigt att berövas den matchen, även om det ser ut att bli så till nästa säsong.

Jag vill egentligen inte snöa in på så mycket fakta kring Newcastle United F.C., men kände ändå att jag var tvungen att skriva något om klubbens historia. De flesta som följer ”Toon” och Premier League känner till klubbens största spelarprofiler, där Alan Shearer och Shay Given ligger i topp bland dagens fans. Även Les Ferdinand och den sorgligt nog avlidne Gary Speed har hög status i klubben och bland dess fans. Jag bodde i England när nyheten om Gary Speeds död spred sig över Storbritannien och det var mycket vackert att se hur alla, verkligen alla, visade respekt och hyllade en av Premier Leagues starkaste profiler någonsin. Hur som helst finns det många att nämna, men det är inte dem som denna krönika handlar om.

FOTBOLLSSTAD MED BÅDE KULTUR & HISTORIA
Det jag ämnar skriva om är min egen erfarenhet av Newcastle som stad, Newcastle F.C. samt St James’ Park, en av de mäktigaste fotbollsarenor jag upplevt. Inte nog med att jag håller resan till östra England högt bland alla mina härliga strapatser med ”The Traveling Kop”, utan när vi var där i april 2013 vann även LFC med hela 6-0. Matchen var också bland de sista under min tid i England eftersom jag i slutet av sommaren flyttade till Gibraltar. Därför tror jag att just Newcastle och den matchen etsat sig fast i mitt minne.

Newcastle upon Tyne är en stad jag varmt rekommenderar, både för de som vill uppleva den historiska, engelska kulturen och de som är fotbollsfanatiker. Oberoende på om Newcastle spelar i Championship är det värt ett besök på St James’ Park. Det är en häftig arena – där hemmafansen skanderar att ”you can see all the way back home to Norway” – i alla fall om du är LFC-supporter. Stadion är hög, brant och har precis det man vill att en Premier League-arena ska ha – inramning, klassisk känsla och bjuder in till sångkamp supportrarna emellan. Det sistnämnda försvinner tyvärr allt mer i den engelska toppfotbollen.

I vanliga fall var vi fyra, fem stycken som åkte på matcher tillsammans. Men mot Newcastle borta var det bara Oliver och jag som skulle åka. Vi bokade hotell och planerade en härlig weekend i ”Gordie land”. Väl framme, tidigt på matchdagen, sökte vi upp diverse pubar i de centrala delarna av staden. Både de pubar som våra egna fans intagit, men även de ställen där lokalbefolkningen drack sina ”pre match pints”. En pub, jag minns inte namnet, var ytterst liten och trång, men en Guinness kostade inte mer än £2.50 och vid baren satt äldre herrar, läste dagens sport i tidningen och drack sin öl. Just sådana stunder är för mig oerhört värdefulla. Jag har haft privilegiet att uppleva många resor, arenor, supporterskaror och olika fotbollskulturer i England – men inget slår när man befinner sig i någon stad, på en pub etablerad i slutet av 1800-talet där historia sitter i väggarna och dit ”the locals” går varje helg inför match – ibland även varje dag – för att umgås och dela sina tankar. Det är något vi inte är i närheten av i Sverige och som gör att England för mig alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Ni som upplevt det vet vad jag menar.

GENUIN ARENA
Senare var det så dags för match. Promenaden till St James’ Park är häftig även den. Helt plötsligt reser sig en enorm arena mitt i centrala staden, vilket också är speciellt. Du går runt hörnet av en pub, ett shoppingcenter eller en mataffär och möts av en av de mäktigaste fotbollsarenorna i England. Dessutom, väl på plats, är vyn, känslan och atmosfären något av de bästa jag upplevt live. Newcastle-supportrarna vet hur man bjuder upp till fest, vilket jag tar av mig hatten för. Visst, LFC vann med 6-0 – till vår glädje – men jag tyckte ändå att deras fans stod upp för sitt lag överlag, vilket är hedervärt. Jag har själv lämnat Anfield tidigt i rent missnöje vid enstaka tillfällen – inte direkt snyggt av en så kallad supporter.

Efter matchen var humöret givetvis på topp och vi mötte upp våra vänner från Liverpool för en grym kväll och natt på stan. Och Newcastle är verkligen en grym party-stad, om man nu gillar att besöka barer eller gå på nattklubb. Helt ärligt minns jag inte så mycket från kvällen, förutom att jag knackade på dörren till det hostell vi bodde på någon gång när det började ljusna och att resan hem till Stoke inte var den mest gemytliga jag upplevt. Jag drack en kaffe före avfärd, och det var allt jag fick i mig innan dess att jag var hemma, stängde dörren till mitt rum och åt den feta, goda pizza jag beställt. Men det är sådana resor manspeciellt minns av alla de man haft turen att uppleva. Jag hoppas att Newcastle United F.C. lyckas ta sig tillbaka till Premier League. Först och främst för att jag gärna åker dit på bortamatch igen, men även för att jag gillar den klassiska klubben. Den liknar på många sätt LFC med sin arbetarkultur och historia – något jag värdesätter högt. Dessutom brukar matcherna lagen emellan blir målrika och ibland räknas som klassiker. Vem minns inte mötet 1996, när LFC vann med 4-3 och självaste Kevin Keegan var manager för N.U.F.C?

Dela
LFC-supporter och "Kopite" med över 150 matcher live hemma som borta under fyra härliga år i England. Känd från LFC-Podden (Twitter: @lfcpodden), lfc.nu, SvenskaFans (TBR) och Stryktipsets Premier League-reklam på TV. Är idag bosatt i Norrköping med sambo och dotter. Älskar att skriva, läsa böcker, lyssna på musik och är svag för engelska pubar och diverse ölsorter.

Lämna en kommentar: