Hem Specialartiklar

Specialartiklar

Vi tippar: Championship 2017-2018

Precis som tidigare säsonger tar vi som står bakom Fotbollsportalen oss an utmaningen att tippa hur tabellen i Championship kommer sluta när säsongen summeras i maj 2018. Lagen som kommer slåss om uppflyttningen och playoff-platserna, de som troligen kommer hamna någonstans mellan botten och mitten samt de lagen som får kämpa om att undvika nedflyttning till League One.

71 poäng skiljde seriesegrarna Newcastle, en av förhandsfavoriterna till uppflyttning, och jumbon Rotherham förra säsongen. Frågan är om det blir ett lika stort glapp den här säsongen liksom om något lag kommer vara lika givet i både toppen som botten av tabellen som dessa två i ett tidigt skede var. Utöver Newcastle tog Brighton och Huddersfield klivet upp och ersätts av Hull, Middlesbrough och Sunderland till den kommande säsongen – där de två förstnämnda gör comeback efter bara ett år i Premier League. Förutom Rotherham fick även Wigan och Blackburn ta klivet ner till League One och denna trio ersätts i sin tur av Millwall, Sheffield United och Bolton säsongen 2017-2018. Nedan går vi igenom tabellens olika segment och de klubbar vi tror kommer placera sig i toppen, mitten och i botten av EFL Championship, eller Sky Bet Championship som den också heter av sponsorskäl. I allmänhet kallas den dock bara för Championship, Englands näst högsta division och en av Europas tuffaste och rikaste – där bara tyska 2. Bundesliga har ett högre publiksnitt av världens andradivisioner och där bara Europas toppligor som Serie A, La Liga och Bundesliga generar större intäkter. Vi går även igenom lagens förutsättningar inför den kommande säsongen vilka kan förändras fram till att transferfönstret stänger 1 september – varpå denna gissning och tippade sluttabell kan komma att redigeras.

Säsongen inleds tidigare än de flesta andra med matcherna Sunderland – Derby och Nottingham – Sheffield United under fredagen den 4 augusti innan resterande lag kompletterar den första omgången av 46 under lördagen den 5 augusti – vilket betyder att veckan därpå den 12 augusti är det full fart i England och fullt av engelska matcher på Stryktipset. Äntligen! För att läsa inför-analysen av Premier League går det bra att länkas vidare till vår sammanfattning om hur ligan och säsongen 2017-2018 troligen slutar här, eller varför inte varje del var för sig som du också hittar på sajten?

Topplagen – uppflyttning och playoff

Vi tror på: Middlesbrough, Norwich, Sheffield Wednesday, Derby, Aston Villa, Fulham, Brentford

Middlesbrough
Det blev respass direkt då Boro aldrig riktigt räckte till i Premier League ifjol. Trots en tämligen stabil defensiv och få insläppta för ett lag på den undre halvan och ett på förhand starkt sommarfönster inför säsongen höll offensiven inte måttet, och Aitor Karanka fick sedermera lämna innan säsongens slut. Inför återkomsten till Championship har man slugt nog lyckats locka över Gary Monk från Leeds som med en av ligans största budgetar kunnat formera truppen efter bästa förmåga. Martin Braithwaite, Ashley Fletcher och Britt Assombalonga vässar offensiven till en av ligans mest fruktade medan högerbacken Cyrus Christie, målvakten Darren Randolph och mittfältaren Jonny Howson ger kvalitet åt övriga lagdelar och tillsammans bildar en av ligans bästa och bredaste trupper – allt för att Boro ska kunna ta klivet upp till Premier League igen. Några ytterligare transfers ut är att vänta, mest fruktad är förstås mittbacken Ben Gibson som jagas av en drös Premier League-klubbar, men oavsett vad finns det ekonomiska muskler att se till att truppen är med i toppen av ligan för en chans på uppflyttning som en av förhandsfavoriterna. Det finns kanske ingen lika stor favorit som Newcastle den här säsongen men Boro är så inte långt borta vilket oddssättarna tagit fasta på. Klubben har och ska ha höga mål och bör sikta på att ta en av direktplatserna. Stommen i laget finns kvar från när man flyttades upp för två år sen vilket ger tyngd och erfarenhet som är ovärderlig på den här nivån.

Norwich
Eftersom det inte blev någon uppflyttning ifjol är det inte konstigt att Norwich har behövt omsätta spelartruppen under sommaren. Vissa spelare har sålts vilket innebär att man kan investera på nytt i andra, bättre spelare med hunger på den här nivån som dessutom kräver klart mindre i lön medan andra spelare som John Ruddy, Steven Whittaker och Youssuf Mulumbu släppts. Allt som allt har 10 spelare “rensats ut” av nye manager Daniel Farke som närmast kommer från Dortmunds B-lag och tysken har än så länge varit återhållsam på transfermarknaden. Mest spännande är såklart Barnsleys Marley Watkins som är nybliven landslagsman för Wales och som ansluter till en redan vass offensiv bestående av Cameron Jerome (som mycket väl kan ta hem skytteligatiteln i år efter 16 fullträffar ifjol), Steven Naismith och Nelson Oliveira. De många ungdomarna födda 1993 eller senare ska likväl bli spännande att följa och helt klart har Norwich något intressant på gång, inte minst efter den senaste generationsväxlingen som kommer ge gott om speltid åt bl a Harrison Reed, James Husband och Joshua Murphy. Nog kan Norwich överraska och ta det där sista klivet upp mot toppen den här säsongen? De föll som bekant när det var som allra jämnast kring playoff-platserna under våren men med all turbulens kring klubben under fjolåret är det inte konstigt att de slutade 10 poäng bakom till slut. Med en ny manager på plats och en ny säsong i antågande, trots den unga truppen, kan vi räkna med att spelarna ser till att inte hamna i någon självförtroendekris som i perioder förra säsongen. Ett jämnare spel och bättre på bortaplan kommer räcka långt för The Canaries som plockade in mer än dubbelt antal poäng på Carrow Road som de gjorde på resande fot så visst gör man bäst i att hålla ett extra öga på detta Norwich!

Sheffield Wednesday
Två säsonger i rad har Sheffield under Carlos Carvalhal tagit sig igenom en lång säsong med gott om potential, inte minst ifjol, men ändå förlorat i playoffet. Vissa menar att klubben stagnerat något medan andra att det som nu byggts upp är en stabil toppklubb i Championship som etablerat sig i kampen om platserna till Premier League. De investeringar som gjorts i spelartruppen har ännu inte slagit helt väl ut men för det går heller inte att komma ifrån att Sheffield har ett mycket bra material att utgå ifrån, inte minst offensivt där det bara behövs “tweakas” lite för att laget ska hitta rätt. Med två topp-placeringar bakom sig kan det mycket väl bli tredje gången gillt för detta Sheffield som hade ett av ligans vassaste hemmafacit förra säsongen. Med så pass många jämna lag i toppen är det lite “hugget som stucket” vilka två som tar de två direktplatserna även om Boro, Norwich och Villa sticker ut en aning för mig. Sheffield är dock inte långt bakom och beroende på formsvackor och nyckelspelares poängproduktion kan de mycket väl smyga upp som en livlig joker om direktplatserna. Med deras senaste säsongers resultat i playoffet i åtanke vore det kanske inte så dumt heller om de satsar fullt ut mot en topp-2 placering, på den inslagna vägen som såg dem så jämna förra säsongen? Efter toppduon hade Sheffield bäst defensiva facit av alla lag och var ett av blott tre som släppte under 1 mål per match i snitt. Med sin passningsorienterade spelstil kan de ta stora kliv framåt i år om de bara får lite bättre fart på offensiven där det finns gott om matchvinnare och målskyttar, eller vad sägs om Fernando Forestieri, Jordan Rhodes och Sam Winall bl a? Nye George Boyd som anslutit från Burnley kommer erbjuda gott om assists från sin ytterposition och det är inte helt otänkbart att fler liknande spelare kommer värvas på bekostnad av de många övriga anfallsalternativen som exempelvis Adthe Nuhiu, Gary Hooper och Steven Fletcher som bidrog med 0, 6 och 10 mål respektive på 47 gemensamma starter och 50 inhopp ifjol. Största anledningen till att de inte riktigt håller för en topp-2 placering trots allt?

Derby
Ett av fjolårets märkligaste beslut var helt klart då Birminghams nya ägare valde att sparka Gary Rowett och ersätta honom med Gianfranco Zola, som visade sig bli en riktig flopp. Derby högg direkt efter sina egna misslyckanden i Nigel Pearson som inledde säsongen på managerbänken och senare Steve McLaren, och den högt aktade Rowett avslutade säsongens nio sista omgångar med fyra segrar, tre oavgjorda och två förluster (borta mot Brentford och Sheffield Wednesday). Med en hel försäsong bakom sig finns det mycket som talar för att de senaste säsongernas förhandsfavoriter ska kunna förbättra sin 9:e plats från fjolåret och ta en topp-placering. Men, utöver att man lyckats plocka in duon Curtis Davies och Tom Huddlestone från Hull samt köpt loss Andre Wisdom har transfersommaren hittills varit något av en besvikelse för The Rams som tappat Tom Ince (bäste målskytten), Will Hughes och Cyrus Christie liksom fått se Darren Bent, också en av dem som gjorde flest mål ifjol, ådra sig en knäskada som håller honom ur spel ett par månader. Chris Martin återvänder dock från sin lånesejour i Fulham vilket med rådande läge blir ett ytterst välkommet tillskott men truppen måste vässas ytterligare för att The Rams ska kunna utmana på allvar och hålla en jämnare nivå än de senaste åren. Lite stabilitet på managerfronten kommer dock göra gott för klubben och lär säkerligen innebära ett lyft också för bortastatistiken som såg klubben bara ta i princip hälften av poängen på resande fot och förlora närmar tre gånger fler matcher än hemma på Pride Park. Med den truppen man hade ifjol och de investeringar som gjorts de senaste åren var verkligen känslan att förra säsongen var året då Derby skulle ta klivet. Så blev det som bekant inte men i och med att Rowett nu tagit över och de som lämnat ändå ersatts är en ny era påbörjad. Jag tror visserligen att de kan vara med i kampen om direktplatserna men det mest realistiska är nog ändå att de får kämpa på om en playoff-plats.

Aston Villa
Precis som för flera av övriga toppkonkurrenter står även Aston Villa med en tämligen ny manager som nu gör en full försäsong inför den kommande. Steve Bruce tog förvisso över The Villains i oktober förra hösten och har allt som allt gjort ett väldigt bra jobb med det spelarmaterial som fanns att tillgå. Självförtroendet de senaste säsongerna i Villa har knappast varit på topp och även om det gick lite fram och tillbaka under förra säsongen lär ändå Bruce ha lyckats vända det på rätt köl nu och installerat lite vinnarmentalitet i truppen. Detta kommer såklart förstärkas av John Terrys ankomst som under försäsongen både haft kaptensbindeln och sett vass ut i försvaret tillsammans med Chris Samba. Denna duo kan verkligen vara nyckeln för Villas framgångar som under Bruce kommer byggas bakifrån, men också med viss spets även offensivt i Jonathan Kodija (19 ligamål ifjol). Glenn Whelan och Ahmed Elmohamady erbjuder också gott om erfarenhet från en högre nivå och blir välkomna tillskott till en redan på pappret stark trupp som jag tror mycket på i år, och man ska komma ihåg att The Villains har ett starkt januarifönster bakom sig också. Villa hade ett riktigt bra hemmafacit på Villa Park ifjol men saknade något när de var på resande fot, men med en kraftigt förstärkt backlinje, kanske den bästa i ligan på förhand, kommer de kunna vända en hel del av de 16 ligaförlusterna (13 på bortaplan) till poäng. Problemet för Villa är ju annars att de är lite för beroende av Kodijas mål framåt och i övrigt inte erbjuder tillräckligt många offensiva hot, och ställer således alltför lätta frågor av motståndarna när de väl går framåt – inte minst nu eftersom även Jack Grealish blir borta ett par månader och Kodija inte räknas tillbaka från sitt benbrott förrän tidigast oktober. Sen ska man inte glömma bort svårigheten att ta sig tillbaka upp till Premier League igen om man misslyckas på första försöket vilket Villa från sin 13:e plats gjorde med marginal, något som blir svårare för varje säsong som går då truppen tvingas till nerskärningar. Skulle Villa ta sig upp och återvända inom två år blir de ett av endast ett fåtal lag att lyckas med den bedriften, något som säkerligen kommer spela in mot slutet av säsongen. Kanske är det då läge att ge förtroende åt ungdomar som Andre Green som gjort en sån vass försäsong och nog kan man få ut mer av exempelvis Ross McCormack?

Fulham
En av de stora utmanarna ifjol men föll tidigt i playoffet då de inte orkade hela vägen ända fram efter att ha förlorat med 1-2 mot Reading över två matcher. Tabellsexan, som efter Ipswich och Blackburn kryssade flest matcher ifjol, stod annars för en stark vår som förtjänade ett bättre öde med 12 segrar på de avslutande 19 omgångarna. Flest gjorda mål tillsammans med Norwich och Newcastle (85) och i topp vad gäller bollinnehav i snitt, skott mot mål och passningsprocent är ett ruggigt bra facit för Slavisa Jokanovics Fulham och The Cottagers blir återigen att räkna med vad gäller uppflyttning. Offensiven är deras främsta vapen som med stor flexibilitet och rörelse samt med god hjälp av mittfältet är fruktad av konkurrenterna. Hittills under transferfönstret har man bantat ner truppen något förutom då möjligen Scott Malone som tog klivet till nyss uppflyttade Huddersfield, en spelare som vad högt aktad hos Jokanovic som inte är särskilt nöjd med klubbens transferpolicy – vilket kan innebära att truppen får svårt att utmana över en lång säsong trots allt och även kan komma att fresta på relationen mellan manager och klubbledning ytterligare. Utöver att man förlängt lånen på bl a Lucas Piazon och Tomas Kalas har det även förstärkts med Aboubakar Kamara (11 mål på 29 ligamatcher) från franska Amiens som tog klivet upp till Ligue 1, men om det ska kunna bli en topp-2 placering krävs nog fler nyförvärv och högre kvalitet (som passar in i spelsystemet och managern faktiskt vill ha). Inte helt otänkbart att Jokanovic lämnar under säsongen och Fulham, som var ligans näst bästa bortalag ifjol, floppar?

Brentford
En av seriens ojämnaste lag sett till vilken högstanivå de kan hålla är utan tvekan Brentford som, precis som många andra lag i Championship, oftast uppträder som ett helt annat lag på hemmaplan. Det gav till slut en 10:e plats vilket är hedersamt för manager Dean Smith som inte har det lättaste av jobb med tanke på tidigare säsongers manager- och transferpolicy. Samtidigt är det ett intressant spår som klubben är inne på där det finns tydliga långsiktiga mål och en tro på det projekt man har framför sig, vilket är beundransvärt i sig. De tar sig tid att ta “rätt beslut” även om det inte alltid kan se ut så för omvärlden men som man först i efterhand kan se, exempelvis vad gäller Mark Warburton som tog laget till playoff-semifinal men sedan fick sparken. Hur det går med tidigare stjärnskottet och målskytten Scott Hogan, nu i Aston Villa, återstår att seDet tog lite tid att hitta rätt men i Dean Smith verkar det som att bitarna har fallit på plats och det märktes också ifjol de dagar som The Bees behagade att spela på den nivå de borde kunna hålla oftare som i matcherna mot Reading (4-1), Brighton (2-0), Preston (5-0), Sheffield Wed (2-1) samt Derby (4-0). Lagets bäste poängplockare ifjol blev lite oväntat Sverige-bekante Lasse Vibe som vann både den interna skytte-som assistligan (15+7) och bara det faktum att endast tre lag gjorde fler mål än deras 75 på 46 omgångar vittnar om ett offensivt lag som dessutom vill spela fotboll längs marken. Till den här säsongen har man hittills värvat två intressanta spelare i Kamohelo Mokotjo och Neal Maupay. Den förstnämnde, som de scoutat i två år men inte kunnat värva förrän nu pga arbetstillståndsregler, ansluter från holländska Twente och var lagkapten med smeknamnet “The General” vilket kommer erbjuda laget ledaregenskaper som förhoppningsvis höjer lägstanivån. I franske Maupay, som ersätter Hogan, får man ett snabbt forwardslöfte som debuterade i Ligue 1 som 16-åring för Nice. Senast kommer han från en lyckad lånesejour i Brest från Ligue 2 där han inledde hösten strålande men fick våren förstörd av skador. 12 mål på 31 framträdanden blev det alltjämt och med hans teknik, rörelsemönster och målfarlighet har han alla möjligheter att bli en sensation i Brentford och säsongens stora utropstecken. Allt som allt har Brentford en konkurrenskraftig startelva men truppen behöver breddas för att de på allvar ska kunna utmana om en topp-6 placering, varpå de får tipset att hamna strax därunder som en liten joker i sammanhanget.

Mittenlagen – strax under toppen, strax över botten

Vi tror på: Hull, Reading, Wolves, Leeds, Preston, Sunderland

Hull
Nog måste det varit fler än vi på Fotbollsportalen som unnade Hull City att hänga kvar i Premier League på bekostnad av exempelvis Watford? Marco Silva, som lägligt nog lämnat för att ta över just Watford, gjorde vad han kunde och stod tillsammans med spelarna för en vass avslutning som dock misslyckades tack vare enskilda resultat mot bl a Crystal Palace och Sunderland (som du kan läsa mer om i vår Premier League- summering 2016-2017). Som nyss nedflyttade finns såklart pressen att de med sitt spelarmaterial och ekonomiska förutsättningar ska studsa tillbaka på en gång, precis som det är för både Middlesbrough och Sunderland, men jag håller ändå inte The Tigers i riktigt samma kaliber som Boro. Dels för att de tappat sin manager som hade en tydlig positiv påverkan på truppen och som säkerligen hade haft lättare att övertyga stjärnspelare som Kamil Grosicki och Abel Hernandez att stanna trots intresse från andra klubbar (de kan fortfarande lämna) liksom hålla kvar både Curtis Davies och Tom Huddlestone. Ny manager vid rodret och ansvarig för Hulls återtåg är Leonid Slutsky som är fd rysk förbundskapten och dessutom plockat tre ligatitlar med CSKA Moskva. Visserligen oprövad i England men ändå ett starkt namn att leda klubben och som har vissa kopplingar till Chelseas ägare Roman Abramovich, varpå det kan komma att göras låneaffärer mellan klubbarna. Chelseas lånepolicy är vida känd och utbredd plus att deras ungdomar håller hög klass så det vore inte fel för Hull att utveckla ett samarbete däremellan. Två som redan gjort den resan är Michael Hector och Ola Aina som tillsammans med Frazier Campbell från Crystal Palace och mittbacken Ondrej Mazuch från Sparta Prag de mest namnkunniga som värvats in hittills – där den senare till och med är landslagsman. Dessa, tillsammans med fler nyförvärv är jag helt övertygad om, bl a Ahmed Elmohamady, Harry Maguire, Andrew Robertson och Tom Huddlestone vilka alla varit en del av lagets ryggrad de senaste säsongerna och därmed inte blir särskilt lätta att ersätta. Med fler på väg ut tvivlar jag således på att Slutsky hinner få ihop ett tillräckligt välpresterande lag att utmana om playoff-platserna denna säsong.

Reading
Fjolårets playoff-förlorare fick se drömmen om Premier League gå upp i rök i en straffläggning på Wembley. Efter en säsong som underdog och i mångt och mycket överpresterande, kan de resa sig och utmana ännu en gång eller kommer det en reaktion för Jaap Stams mannar nu? Rent historiskt ska det mycket till för att ett lag som Reading ska kunna göra om bedriften från förra säsongen eftersom det då gäller för dem att bibehålla förmågan att vinna när andra lag spelar oavgjort (bara Huddersfield kryssade färre matcher än dem) liksom se sina nyckelspelare Yann Kermorgant (18 ligamål) och Garath McCleary (flest skapade chanser och flest assist internt) fortsätta leverera. Frågan är dock om det inte är lite för tunt offensivt med tanke på att det bakom dessa två endast finns John Swift (8 ligamål) som var skadad under perioder ifjol? Kermorgant är 36 år gammal och nyförvärvet Jon Dadi Bödvardsson har inte uträttat tillräckligt mycket i Wolves för att antyda att han kan axla fransmannens roll som bäste målskytt i klubben. The Royals utgår visserligen från defensiven och tog en hel del 1-0 segrar ifjol liksom mestadelen av sina segrar via en ett-målsmarginal, vilket man kommer långt på i Championship, men då pressen är klart högre nu än inför förra säsongen och nyförvärven än så länge varit blygsamma är jag inte säker på att de har vad som krävs för att satsa även denna säsong. Jaap Stam blir i alla fall kvar två år till och det vore inte dumt att se den här säsongen som ett bra läge att bygga för en rejäl satsning nästa säsong, utveckla yngre spelare och försöka scouta rätt för klubbens långsiktiga plan. Men, de ska för den sakens skulle ge upp playoff-drömmarna i förtid eftersom de ändå har en tillräckligt stark elva för att utmana topp-10, inte minst med tanke på sättet de vill spela fotboll på med stort bollinnehav (ligans näst bästa statistik efter Fulham vad gäller bollinnehav i snitt och passningsprocent). De låg även i topp vad gäller fasta situationer bakom Newcastle samtidigt som deras 92 gula antyder att det knappas saknas aggressivitet eller vilja att återerövra bollen, två faktorer som verkligen är till deras fördel gentemot övriga konkurrenter om den sista playoff-platsen.

Wolves
En av de senaste klubbarna att tas över av ett utländskt konsortium som inser vilka pengar det finns att ta del av inom den engelska fotbollen är Wolverhampton. Superagenten Jorge Mendes agerade mellanhand när klubben såldes till kinesiska Fosun International förra året där målet är att ta klubben tillbaka till Premier League snarast möjligt. Efter en minst sagt blandad säsong ifjol verkar klubben äntligen påbörjat steg i rätt riktning och det är inte oväntat med hjälp av portugisiska kopplingar. Nuno Espirito Santo, kort och gott Nuno, blev klubbens fjärde manager på ett drygt år när han offentliggjordes efter säsongens slut i våras och den tidigare Valencia- och Porto-managern har (säkerligen med god hjälp av Mendes) lyckats locka till sig unga stjärnskottet Ruben Neves för ett spottstyver. Portos yngste lagkapten genom tiderna med meriter från Portugals A-landslag kostade bara 15 miljoner pund och var så sent som förra sommaren ryktad till diverse storklubbar både i England och andra större ligor – för betydligt större summor. Neves ansluter till ett mittfält redan bestående av framstående Helder Costa (portugis såklart) och Ivan Cavaleiro (också portugis, såklart, som ännu inte slagit igenom) och lär ha en självklar startplats. Mittfältet är också sedan innan lagets starkaste lagdel som med rätt taktiska direktiv skulle kunna göra klubben till ett lag för toppen av tabellen. Nouha Dicko är äntligen skadefri och tillbaka i matchform vilket blir ett rejält lyft för lagets offensiv men bredvid, eller roterande, behövs finns det en plats att fylla varpå vi nog kan räkna med en till anfallare innan sommaren är över. Med Norwichs Ryan Bennett har backlinjen fått värdefull Championship-erfarenhet och han bör kunna bilda ett vasst mittlås med Danny Batth, men även i försvaret finns det behov av kvalitativa förstärkningar om klubben ska kunna ta klivet tillbaka till toppen. Men, med det sagt så ska det bli oerhört spännande att se vad taktikern Nuno kan göra med detta Wolves som lika gärna kan göra vad Leeds gjorde ifjol eller Preston för två år sedan och helt överraska i princip från start. Håll ett extra öga på dem vetja, det kan löna sig!

Leeds
När det gällde som mest räckte Leeds till slut inte till för att nå playoffet ifjol, och det var nog ändå rättvist. Gary Monk gjorde ett beundransvärt jobb som manager, vilket vi också förutspådde i fjolårets inför-analys av säsongen, då han fick ihop laget som en svårslagen enhet men som uppenbarligen inte hade det där sista att ge när det verkligen gällde. Kanske saknades det tillräckliga vinnartyper i truppen eller var det helt enkelt så att klubben överpresterade sett till spelarmaterialet? Det är två faktorer som säkerligen är en del av sanningen men det ska också tilläggas att bara Derby och Huddersfield gjorde färre mål än Leeds av de 11 bäst placerade lagen ifjol, och att av Leeds 61 kom 27 från skytteligavinnaren Chris Wood. Bakom honom var desto tunnare och när inte Wood var på hugget hade Leeds också problem. De var helt enkelt inte riktigt synkade och saknade andra alternativ när spelet inte riktigt stämde, vilket främst syntes på bortaplan, även om de trots allt satte 19 mål från fasta situationer. Hemma på Elland Road med det mäktiga publiktrycket var man, och lär vara även denna säsong, en kraft att räkna med. Det är dumdristigt att spela upp sig själva som favoriter till playoff-platserna då de är långt ifrån lika “färdiga” som lagen ovanför i det här tipset, och att ha playoff som minimium vilket ägaren Andrea Radrizzani offentliggjort kommer nog bli deras fall. Nyförvärven är också dem blygsamma vilket tyder på att varken den nya klubbledningen eller nye managern Thomas Christiansen har någon övertro på lagets förmåga, utan snarare siktar på att etablera Leeds United i toppen av tabellen igen. Christiansen kommer närmast från cypriotiska APOEL Nicosia som han säkrade ligatiteln och avancemang ur Champions League-gruppspelet med ifjol men fick inte fortsatt förtroende, något som gör mig något tveksam till hur väl han kan anpassa sig och “hålla” i en så pass krävande liga som Championship. Nu är visserligen Massimo Cellino borta från Leeds och nye ägaren Radrizzani verkar klart mer sansad, men att han redan under debutsäsongen skulle leda Leeds med den trupp man har till förfogande till playoff är att sätta ribban alltför högt. Spelfördelaren Samuel Saiz Alonso kan nog uträtta en del liksom Vurnon Anita vilka förstärker ett redan konkurrenskraftigt mittfält och att de lyckades köpa loss både Pontus Jansson och Hadi Sacko, för att inte tala om hemmaarenan som nu återigen är i klubbens ägo, är bra business. Ett par defensiva förstärkningar och det kan bli riktigt bra inom ett år eller två för ett ambitiöst Leeds, var så säkra!

Preston
När Sunderland kom och knackade på Simon Graysons dörr var det bara för Preston att leta upp en ny manager som kan hålla klubben kvar kring mittenskiktet av Championship. Den relativt nyuppflyttade klubben har gjort det makalöst bra sedan de tog klivet upp för tre säsonger sedan, inte minst då de har så liten omsättning och en av ligans minsta budgetar. Det återstår alltså att se huruvida Alex Neil, som lämnade Norwich i våras men tidigare varit framgångsrik där, kan överta Graysons mantel i The Lilywhites och fortsätta klubbens progression med små medel. Två raka placeringar på den övre halvan är ett högt mål men inte orealistiskt på något sätt då vi håller dem som ett av flera lag där runt mittenskiktet strax bakom playoff-platserna men långt ifrån bottenstriden. Det hänger såklart på att lagets nyckelspelare John Hugill, som var jagad av diverse klubbar i januari, stannar och fortsätter leverera mål för att inte tala om nyförvärvet Josh Harrop från Man Uniteds U21 som blir riktigt spännande att följa. Att man fått in rutinerade Declan Rudd mellan stolparna lär också betyda mycket för Preston som släppte in 63 bollar ifjol vilket säkerligen kan komma att omvandla några av de 16 förlusterna till poäng istället. I övrigt gäller det för dem att hålla självförtroendet och moralen uppe även när det går tungt, och inte “nöja” sig i matcher då de förra säsongen saknade kontinuiteten att sätta ihop flera segrar i rad. Starten var bedrövlig med sex förluster på åtta matcher liksom säsongsavslutningen med en inspelad poäng på de sista sex omgångarna, men det var däremellan som de tappade kontakten med playoff-platserna genom alltför många oavgjorda matcher de lika gärna kunnat vinna. Avsaknaden av vinnarmentalitet är en tydlig akilleshäl och lär hålla dem runt mittenskiktet som bäst, men med de ekonomiska förutsättningarna är det ingen dum placering och en de säkert vore nöjda med!

Sunderland
Den av de nyss nedflyttade klubbarna som kommer klara sig sämst den är säsongen är inte helt oväntat Sunderland som slutade sist i Premier League i våras på ynka 24 inspelade poäng. The Black Cats var aldrig riktigt nära att hålla sig kvar och att de skulle få det tufft visste också David Moyes om när han tog över förra sommaren. En alltför svag och underpresterande trupp som under flera säsonger lekt med elden och varit farligt nära nedflyttning mäktade inte med ännu ett historiskt lyft och det syntes lång väg. Turbulensen kring klubben de senaste åren förtjänar inte heller Premier League-spel och Sunderland får således försöka göra en rejäl ombyggnation för att med bättre förutsättningar och en hälsosammare klubb ta sig tillbaka till Premier League. Men om det inte sker något slags mirakel lär det dröja ett par säsonger då det fortfarande är mycket som måste “rensas ut”, inte minst alla de överbetalda spelare som underpresterat och som inte har hjärtat att stå upp för klubben när det verkligen gäller. Av lagets 29 ligamål ifjol gjorde Jermain Defoe 15 av dem och att han nu lämnat, tillsammans med målvakten Jordan Pickford, är såklart ett rejält avbräck. Fler spelare ut är att vänta då jag tvivlar att Lamine Koné, Wahbdi Khazri, Jeremain Lens eller Didier Ndong är särskilt intresserade av Championship-fotboll när större klubbar kommer med intresse. Unge Joel Asoro, Lynden Gooch och George Honeyman är snarare spelare att satsa på istället även om jag tror att svenske Asoro får knappt med speltid efter köpen av James Vaughan, Aiden McGeady och Lewis Grabban när dessutom Duncan Watmore också utmanar om en startplats. Sunderlands nye manager Simon Grayson har dock i och med dessa värvat ersättare till de spelare som sålts men att större spelaromsättning behövs står klart om man tittar närmre på truppens snittålder samt hur lite de flesta av dem faktiskt uppnått i Premier League (Bryan Oviedo, Jack Rodwell, Lee Cattermole, Billy Jones bl a). Att det ändå finns gott om erfarenhet från högre spel och då de knappast är färdiga på transfermarknaden bör dock räcka för att hålla dem på säkert avstånd från en pinsam bottenstrid. Att klubben knappast kan räkna med att vara ett topplag, om man nu ser det så vilket vore det mest logiska, kan också göra dem gott för att istället “smyga” med strax bakom playoff-platserna – inte minst om man får behålla spelare som Kazri som har potentialen att fullkomligt dominera i den här serien.

Bottenlagen – nedflyttning och den undre halvan

Vi tror på: Nottingham Forest, Sheffield United, Cardiff, Millwall, Birmingham, Burton, Ipswich, QPR, Barnsley, Bristol City, Bolton

Nottingham Forest
Nya ägare och en relativt ny manager i Mark Warburton som tog över i våras ska lyfta Nottingham Forest tillbaka upp till toppen. Är det tänkt i alla fall. Evangelos Marinakis, som också äger grekiska storklubben Olympiakos, är ett välkommet tillskott för lojala Forest-supportar som har lidit stort under Fawaz Al Hasawi’s ägarskap de senaste säsongerna. Marinakis har utlovat långsiktighet vad gäller klubbens riktning framöver och har, vilket dock kan ändras, lovat att Warburton blir kvar i minst ett par år för att kunna bygga upp laget som endast undvek nedflyttning till League One på målskillnad förra säsongen. För Nottinghams del kommer det nya ägarskapet som en skänk från ovan med tanke på vilka ekonomiska begränsningar, och transferembargo, man stod under dessförinnan. Kanske kan också hans kontaktnät komma väl till pass vad gäller rekrytering av spelare och ledare för att skapa en välfungerande klubb redo att utmana om playoff-platserna? Av klubbens transfersommar hittills, liksom det förra i januari där kaptenen Henri Lansbury lämnade och dessförinnan löftet Oliver Burke, har det dock varit tung läsning som Forest-supporter då nyss nedflyttade Boro öppnat plånboken och hämtat in lagets storstjärna och målskytt Britt Assombalonga. 34-årige Championship-veteranen Daryl Murphy kommer såklart kunna fylla lite av det tomrummet men det gäller för honom att hitta rätt med och även hjälpa unge Zac Clough framåt om det ska kunna tas några större steg den här säsongen. Försvaret är fortsatt för bräckligt och i stort behov av kvalitativa förstärkningar som, tills de kommer, hindrar klubben från att närma sig den övre halvan. Utöver hopplösa jumbon Rotherham släppte Forest in flest mål med sina 72 ifjol och en eller två mittbackar av hög Championship-klass skulle inte skada. Spelaromsättningen med diverse lån in och ut plus försäljningar och billiga nyförvärv, märkta av den strama budget som funnits, har dock lakat ur kärnan i truppen och laget saknar i och med det den där samhörigheten och samspeltheten som krävs för en högre placering. Ge det ett par säsonger dock, kanske till och med nästa, innan Forest börjar sin progression.

Sheffield United
Den första av ligans tre nykomlingar från League One hittar vi strax under mitten av tabellen då Sheffield United äntligen är tillbaka i Championship efter sex år i League One. Så sent som 2006-2007 spelade klubben i Premier League men likt många andra lag som Bolton och Blackburn bl a betyder inte det att man automatiskt är en stabil klubb för de två engelska högstadivisionerna. Chris Wilder fick chansen efter att Nigel Adkins lämnat för ett drygt år sedan och tog The Blades som seriesegrare direkt upp till Championship efter en imponerande säsong. 30 segrar på 46 omgångar och blott sex förluster, med 100 inspelade poäng och 92 gjorda mål, är Sheffield redo att ta sig an utmaningen att också stanna kvar med marginal under den svåra första säsongen som uppflyttade. Starkaste nyförvärvet än så länge är mittbacken Richard Stearman som anslutit från Fulham och det är just defensivt det scoutas som mest och med en dryg månad kvar av transferfönstret lär ytterligare försvarsalternativ tillkomma, vilket är välbehövligt. Tittar man på fjolårets tre nykomlingar var Burton ytterst nära att göra Wigan sällskap tillbaka till League One men klarade sig med ett måls marginal medan Barnsley hade sin starka höst att tacka för de sju poängen som skiljde dem åt från strecket. En bra defensiv grund är således nyttigt om kontraktet ska kunna säkras men inte allt då Wigan trots allt efter Aston Villa släppte in minst mål på den undre halvan ifjol. Det Sheffield har till skillnad från dem och fjolårets nykomlingar, liksom årets i form av Bolton och Millwall, är ett offensivt hot som kommer ta dem en bra bit på väg under säsongen som kommer. Billy Sharp hittade nätet 30 gånger i ligan ifjol och lägg därtill en handfull försvarare och mittbackar med en handfull mål vardera och det är tydligt att det inte är i offensiven som man först och främst ska prioritera vad gäller nyförvärv och taktiskt förändring när man nu förbereder sig för bättre motstånd. För deras del har också försäsongen gått riktigt bra mot tämligen bra motstånd vilket är ett gott tecken inför premiären och de första omgångarna. En bra start och höst säkrar kontraktet?

Cardiff
Det gick inte på det första och inte heller andra försöket för Cardiff att säkra uppflyttning till Premier League. Rent statistiskt kommer det nu ta ett par säsonger innan man är “redo” igen och av det lag som åkte ur Premier League finns bara en handfull spelare kvar. Manager Neil Warnock tog över i oktober förra hösten då Cardiff var nästjumbo med sju förluster på de inledande 11 omgångarna. Det blev till slut en 12:e plats, 18 poäng från playoff och med 11 till nedflyttningsstrecket, för den erkänt duktige Warnock som även fixade kvar Rotherham säsongen innan och stabiliserade QPR säsongen före det. Kommande säsong lär återigen bli en “mellansäsong” om man ser det som att Cardiff är ett lag för den övre halvan. Jag håller dem dock inte så pass högt och tror snarare att de har en säsong i bottenskiktet att vänta trots att de gjorde tredje flest mål från fasta situationer ifjol. Warnocks vara i klubben är såklart en stark bidragande faktor till att det råder större stabilitet än tidigare och det finns duktiga spelare som kan bidra, men över 46 matcher har jag svårt att se dem prestera vecka efter vecka då de helt enkelt inte har tillräckligt stark trupp för att vara så pass jämna. En plats runt mitten av tabellen är således det mest realistiska men då gäller det att Kenneth Zohore (som kanske blir såld) fortsätter sin fina utveckling från ifjol och att nye Lee Tomlin kan bidra med lite poäng där framme. Mittfältet är fortsatt lagets starkaste lagdel då försvaret fortfarande är så pass förlitat på lagets taktiska upplägg och mentalitet snarare än kvalitet och kunnande för att det ska vara något att lita på. Då det fortfarande råder tveksamheter till ägaren Vincent Tans planer för klubben och hans tidigare ovilja att spendera pengar lär inte Warnock ha särskilt mycket att välja på vad gäller förstärkningar, vilket såklart kommer inverka på lagets chanser att klättra i tabellen. Förutsättningarna är hur som helst alltför dåliga för att The Bluebirds ska ha någonting att göra med playoff-platserna eller topp-10 varpå vi tippar dem långt ner i tabellen.

Millwall
Hade det inte varit för Shaun Hutchinsons 4-3 mål i sista omgångens 85:e minut borta mot Bristol Rovers hade det inte ens blivit något playoff för Millwall i våras. Som tabellsexa och långt ifrån lika stabila Bradford, som de besegrade i playoff-finalen med 1-0, eller för den delen lika vassa som Scunthorpe lyckades The Lions till slut krångla sig tillbaka upp till Championship efter två säsonger i League One. Framträdande såklart anfallstrion Lee Gregory med sina 17 ligamål, Steve Morrison som satte segermålet på Wembley i finalen och Aiden O’Brien som tillsammans stod för 24 ligamål. Trion noterades för 41 av klubbens 66 ligamål förra säsongen men utöver dem spelade såklart också mittbacken Tony Craig samt mittfältaren Shaun Williams stora roller och har så också gjort de senaste säsongerna i detta lagbygge. Som många andra lag med blygsamma budgetar och säsongsförväntningar har inte heller Millwall varit alltför aktiva denna transfersommar, men Jake Cooper och Conor McLaughlin förstärker defensiven och ansluter från Reading och Fleetwood respektive. Även Wolves George Saville breddar de defensiva alternativen och det är helt rätt tankegång från manager Neil Harris, klubblegenden som varit ansvarig sedan Ian Holloway fick sparken 2015. Två raka playoff-finaler i bagaget har gjort Millwall gott och såväl självförtroende som återväxten i klubben är god, vilket bådar gott för deras chanser att hänga kvar i Championship för att sedan bygga vidare. The Den är ingen lätt arena att komma till och Millwall har också ett väldigt fint facit de två senaste säsongerna framför hemmafansen vilket också är något att ta med sig in i den nya säsongen. Kan man till och med överraska och närma sig mitten av tabellen trots att man är nykomling? En stark höst likt den Barnsley stod för ifjol kanske kan bädda för något sådant men låt oss invänta jul- och nyårshelgen innan vi skriver upp dem helt.

Birmingham
Att få nya ägare kan ibland vara det bästa som har hänt en klubb. Alla gånger lyckas det inte lika bra medan andra gånger får bättre betalt efter ett tag. Var Birmingham är på väg är onekligen höjt i dunkel då de stod för några högst tvivelaktiga beslut ifjol när de ersatte Gary Rowett med Gianfranco Zola bl a. Att 70-årige Harry Redknapp, som inte haft ett manager-jobb sedan han fick sparken av QPR 2015, skulle vara rätt man för klubben känns också tveksamt men det finns dock några positiva tecken. Redknapp var bara ansvarig för The Blues de tre sista omgångarna i våras och förutom derbyförlusten mot Villa (0-1) vann de mot såväl Huddersfield som Bristol City. Med en hel försäsong bakom sig där det funnits gott om tid att snacka ihop sig och se över truppen är det inte helt otroligt att Birmingham, om än inte spektakulära på något sätt, kommer göra bättre ifrån sig den här säsongen. Nye målvakten David Stockdale från Brighton är en klassvärvning liksom den ivorianske mittfältaren och landslagsmannen Cheikh Ndoye som ansluter från franska Ligue 1-klubben Angers. De kommer lyfta laget rejält men en eller två nyförvärv av samma klass skulle göra gott. Truppen är något tunn defensivt även om det snarare är de 45 gjorda än 64 insläppta som sticker ut från förra säsongens 19:e plats. I Clayton Donaldson och Lukasz Jutkiewitz har man dock två starka bollmottagare som kommer göra sina 10+ mål över 46 omgångar och nye Brett Pitman finns både målfarlighet och “flair”. Men det är trots allt inte där som varken Redknapp är som bäst, att utveckla lagets offensiv, eller truppen är som svagast. En fortsatt tydlig defensiv profil är således att vänta och långt färre förluster än de 19 som de noterades för förra säsongen. Kanske att man blir det lag som kryssar flest matcher istället?

Burton
Med nöd och näppe lyckades lilla Burton, med ligans kanske minsta budgetar, säkra kontraktet i våras och efter en med deras mått mätt lyckad debutsäsong står man nu inför en ännu större utmaning. Att säkra kontraktet och bibehålla sin status som ett lag i Englands andradivision vore ett enormt steg för klubben och att gå från ett lag från de lägre divisionerna till ett stabilt mittenlag i Championship är inte det lättaste. Det är bevisligen inte ens särskilt enkelt trots att man gått från andra hållet och dessutom har diverse fallskärmsavtal och en generösare lönestruktur, och med ligan nu kanske jämnare än vad den någonsin varit är det en tuff säsong Burton har att vänta. Jag tror knappast vi kommer ha någon som är så pass svag som både Rotherham och Wigan var ifjol vilket tätar till bottenstriden rejält, varpå det gäller för Burton och övriga därnere att vara med från start och hela tiden ta “rätt beslut”. Vissa matcher kommer vara viktigare än andra och för Burtons del, som hade en bra period både i början och mot slutet, kommer spelet på hemmaplan troligen vara avgörande för The Brewers. I fjol togs nio av 13 segrar hemma på Pirelli Stadium men utöver det gäller det för dem att behålla spelare som Jackson Irvine (som blev klubbens bäste målskytt ifjol med 9 fullträffar) liksom förstärka defensiven. Framåt var kan det såklart också bli bättre men då Marvin Sordell och Luke Varney nu fått en helt försäsong med truppen bakom sig är jag inte jätteorolig. Med deras tajta budget och då det är långt kvar av transferfönstret än så räknar jag också med att det kommer lånas in en och annan spelare på flera positioner, så efter bästa förmåga kommer Burton att göra ett bra transferfönster. Huruvida de lyckas ta ytterligare kliv mot mitten och sluta med större marginal ner till strecket låter jag vara osagt men förutom att det är deras andra säsong som historiskt sett är svårare ser jag inget som tyder på motsatsen. Förra sommaren liksom nu har man prioriterat försvaret vad gäller nyförvärv, Wigans duo Stephen Warnock och Shaun Barker, vilket är sunt sett till att de släppte in 1.34 mål per match gentemot 1.07 gjorda. Med gott om vilja och målmedvetenhet har de mycket i egna händer trots allt och kommer inte ge sig utan en fajt vilket i mina ögon gör dem en stark kandidat ovanför strecket.

Ipswich
Ligans kanske “osexigaste” lag blev gång på gång utdömda under fjolåret och så också manager Mick McCarthys lagbygge och taktiska upplägg. En 16:e plats och blott fyra poängs marginal till strecket blev till slut facit för Ipswich som sedan 2014-2015 när de nådda playoff varit på tydlig nedgång. Sjundeplatsen 2015-2016 var bara ett par segrar bättre än ifjol men närmare tio placeringar högre vilket är ett tecken på hur mycket bättre ligan blivit och hur svårare det är om man t ex, som i Ipswichs fall, saknar truppbredd och ekonomi att utmana i toppen. Vad de dessutom saknat de två senaste säsongerna är en anfallare som gör 20+ ligamål och jag tvivlar starkt på att Joe Garner, som köpts in billigt från Rangers, kan vara den spelaren. Lika lite tror jag David McGoldrick eller Freddie Sears, eller att deras taktiska upplägg tillåter dem vara så pass offensiva heller för den delen, kan vara skillnaden mellan en plats närmare botten av tabellen än topp-10. Två spelare in och sju ut är ytterligare ett tecken på klubbens begränsningar på transfermarknaden där McCarthy gör så gott han kan med den ekonomi som finns. Precis som ifjol jobbas det säkert med flera spelare in på lån vilket blev tämligen lyckat förra säsongen, och då främst genom Tom Lawrence. Fler spelare behövs onekligen då endast tio spelade 20 eller fler matcher från start ifjol och åtta som spelade mellan 10-20. Bakom startelvan är det således tunt och det är en starkt bidragande faktor till lagets svaga kontinuitet då de bara lyckades vinna två matcher i rad vid ett tillfälle förra säsongen. Utöver en svit på åtta raka matcher utan förlust (varav sju oavgjorda) mäktade The Tractor Boys bara att gå två matcher i rad utan förlust vid fyra tillfällen och tre endast vid ett. Varannan eller var tredje omgång blev det således förlust och den fysiska faktorn och intensivt spelschema är onekligen en av förklaringarna, något som kommer påverka dem även denna säsong och en anledning till att de tippas i botten av tabellen återigen.

Queens Park Rangers
Är Ian Holloway verkligen rätt man för QPR? När han tog över i november 2016 efter en katastrofal start under Jimmy Floyd Hasselbaink förlorade QPR sex av de sju första matcherna med Holloway som ansvarig. Holloway som fått sparken av ett krisande Millwall som senare åkte ur Championship, och som efter det inte haft (eller fått) något manager-jobb på dryga 1,5 år fick förtroendet av klubbledningen och kanske framförallt klubbikonen Les Ferdinand. Åtta segrar på 15 matcher efter den tunga starten räddade dock ansiktet på både Holloway själv, som har ett gediget förflutet i klubben som spelare, men även spelarna och klubben som för bara ett par säsonger sedan spelade Premier League-fotboll på Loftus Road. Av spelarna som fanns med då är inte många kvar och de senaste säsongernas uteblivna framgångar och försök att nå playoff har också skalat bort klubbens bästa spelare. Var truppen står nu är något oklart även om det är ett rejält lyft att Steven Caulker gjort comeback efter en tid av psykisk ohälsa (depression). Förtroendet för Holloway och att det ändå finns någon slags långsiktighet, det är i alla fall intrycket som ges, är dock positivt för Rangers som dock har varit förvånansvärt lugna på transfermarknaden. Av fjolåret att döma och inte minst säsongsavslutningen, som såg dem förlora sju av de åtta sista omgångarna, finns det gott om utrymme för förbättringar och då inte bara mentalt. Kvalitetsmässigt ligger man bakom i princip alla lag med topp-10 ambitioner och trots Holloways passion för klubben tvivlar jag på att det är rätt person på rätt plats. De saknar i mina ögon tillräckligt bollskickliga mittfältare för att vara ett spelande lag och har heller ingen självklar “skyttekung” som kan ge de där extra poängen över en säsong. Kantspelare som kan bidra med assist kommer inte heller i något överflöd varpå att göra mål och skapa chanser kommer bli ett problem för QPR. Inte konstigt kanske att de också bara snittade lite drygt ett mål per match ifjol och förlorade flest matcher av alla efter bottenduon Wigan och Rotherham. Ny bottenstrid att vänta?

Barnsley
Säsongen 2016-2017 var en kontrastlik sådan för nykomlingen Barnsley som efter 28 omgångar låg på 7:e plats. När januari var över hade både lagkaptenen och duktige poängspelare Conor Hourihane och bäste målskytten Sam Winnall sålda för klubben som inför säsongen tagit klivet tillbaka till Championship efter två säsonger i League One. Resterande 18 omgångar inbringade endast två segrar och ynka 14 poäng vilket fick till följd att Paul Heckingbottoms lag landade på en 14:e plats blott sju poäng över strecket. Bara tre lag släppte in fler mål än The Tykes som helt klart säkrade kontraktet tack vare säsongens första halva och de många mål man fick ut av bl a Winnall, Marley Watkins och Tom Bradshaw. Till den här säsongen har man plockat in ett par spelare, dock ingen som sticker ut ur mängden. Det är snarare tappet av Marley Watkins till Norwich som kommer innebära problem för Barnsley då de på kort tid tappat sina tre bästa spelare och som haft en tydligt inverkan på deras form och spelsätt. Då det inte heller är säkert att de får behålla Bradshaw är jag högst osäker på om de klarar av att hålla sig kvar denna andra säsong. Vårens formkurva är inget att luta sig mot och av de värvningar man gjort hittills r ingen i närheten av de tre som lämnat i kvalité. Det finns dock en del talang i truppen framförallt på mittfältet men frågan är om någon eller flera av dem kan ta det där extra klivet den här säsongen? Barnsley behöver ett par spelare som kan vara avgörande och som kan bidra med poäng utöver Bradshaw som riskerar att bli alltför isolerad – och Barnsley alltför lättlästa och lätta att försvara sig emot. Deras 67 insläppta ifjol tydliggör också deras uppenbara brister i kvalitet i defensiven och där har Heckingbottom en stor utmaning nu när de inte längre kan ta sina poäng genom epitetet “anfall är bästa försvar” då det helt enkelt inte finns tillräckligt med kvalitet offensivt för att spela så. Nja, jag tror inte på Barnsley i år och de lär få kämpa runt strecket så gott som hela säsongen!

Bristol City
Lilla Bristol City har tillsammans med en drös andra klubbar i Championship en klart mindre budget och spelartrupp jämfört med dem på den övre halvan som under den senaste 10-års perioden varit uppe och vänt i Premier League. Det är således mycket att begära att en klubb av denna status och position ska klara att stabilisera sig i Championship efter två säsonger kring 50p-strecket. Hade säsongen 2015-2016 varit lika jämn i botten som fjolåret hade Bristol även då endast klarat sig med ett par poängs marginal, varpå jag tror det blir respass tillbaka till League One efter två säsonger. Den här säsongen kommer man dessutom till spel utan vare sig Lee Tomlin eller Tammy Abraham som emellan sig stod för 29 av The Robins 60 ligamål vilket blir stora skor att fylla för nye Famara Diedhiou som ansluter för ett nytt klubbrekord från franska Angers. Manager Lee Johnson har förhoppningen att senegalesen, som stod för nio mål i Ligue 1 ifjol och 22 i Ligue 2 dessförinnan, ska kunna göra samma resa och ha samma betydelse som Jonathan Kodija hade för Bristol när han 2015 gjorde samma resa. En välscoutad anfallare med tyngd och målsinne som många andra klubbar varit ute efter men jag har svårt att se det lyckosamt att återigen sätta sin existens mer eller mindre till en spelares målsnitt. Bristol räcker överlag inte på den här nivån vilket blev tydligt när Abraham först var skadad och sen hade ett par mållösa omgångar. Hade det inte varit för sex segrar på de nio sista omgångarna i våras hade The Robins också åkt ur trots Abrahams mål då ett alltför ihåligt försvar, som släppte in 66 bollar vilket är fjärde flest, var en stark bidragande orsak till att Bristol förlorade närmare hälften av sina ligamatcher under fjolåret. Att de också innan fönstret stänger riskerar att bli av med mittbackarna Joe Bryan och Aden Flint till ligakonkurrenter, som lär få gå bara det kommer ett bra bud, är oroväckande och kommer troligen innebära att Bristol åker ur.

Bolton
Sist ut i vårt förhandstips och även sist i tabellen så som vi tippar den kommer nykomlingen Bolton som tog sig upp via andraplatsen ifjol. Deras ekonomi är fortsatt begränsad varpå värvningen av åldermannen Aaron Wilbraham, som ersätter Adam Le Fondre, från Bristol City knappast skrämmer någon. Sammy Ameobi har hittills haft en brokig karriär utan att lyckas slå igenom men återansluter till klubben efter 15-talet matcher ifjol och varken Will Buckley eller Mark Little som också dem ansluter på fri transfer (precis som samtliga nyförvärv förra säsongen) förstärker laget så pass att de kommer klara sig kvar. Då tror jag mer på Newcastles Adam Armstrong och West Hams Reece Burke som dock bara lånats in till januari, som alltså på väldigt kort tid ska spelas in och spela ihop sig med övriga – där det också finns en hel del nya ansikten. Överlag saknas det kreatörer i detta Bolton och Josh Vela liksom Gary Madine riskerar att bli alltför ensamma vad gäller poängproduktionen sett över säsongen. De noterades bägge för nio ligamål ifjol och bortsett dem var det bara två spelare som lyckades komma upp i hyfsade siffror målmässigt och det var backarna David Wheater och Mark Beevers (övriga två har lämnat klubben i form av Zac Clough och Le Fondre). Ett visst hot finns såklart på fasta situationer vilket kan visa sig nog så viktigt för att inte The Trotters ska bli avhängda redan tidigt, liksom spelet på hemmaplan där man var starka förra säsongen (dock mot sämre motstånd). Kan de dessutom bibehålla samma defensiva stabilitet och organisation har de i alla fall chansen att hålla sig kvar om än på marginalen vilket blir en av de stora utmaningarna för Phil Parkinson som bara haft hand om klubben ett år. Vad har han för krav på sig hur ser klubbens långsiktiga planer ut? Om Bolton är i botten av tabellen vid jul kommer vi nog bli varse!

Av ovan nämnda segment av tabellen får vi en slutgiltig tabell för hur säsongen 2017-2018 i Championship troligen slutar som ser ut som nedan. För spelschemat under de första omgångarna, som kan påverka denna sluttabell tillsammans med transfers in och ut, kan du se vårt tidigare inlägg här.

1. Middlesbrough
2. Norwich
3. Sheffield Wednesday
4. Aston Villa
5. Derby
6. Fulham
7. Brentford
8. Hull
9. Reading
10. Wolves
11. Leeds
12. Preston
13. Sunderland
14. Nottingham Forest
15. Sheffield United
16. Cardiff
17. Millwall
18. Birmingham
19. Burton
20. Ipswich
21. QPR
22. Barnsley
23. Bristol City
24. Bolton

//Olle @ Fotbollsportalen

Senaste nytt på Fotbollsportalen

- Annons -