Måndagskvällar och Premier League-fotboll är en härlig kombination, och denna måndag var inget undantag. Titelutmanarna Man City pressade på rejält och Everton fick slita, men Wayne Rooney blev återigen poängräddare för Ronald Koemans Everton i en match som slutade med delad pott.

Alla experter, tyckare och tipsälskare verkar rätt eniga i att Manchester City kommer ta hem titeln säsongen 2017-2018, med Manchester United som främsta utmanare om Premier League. Att United är en utmanare kan jag köpa, de har bredden och sådan fart och kvalitet offensivt sett att de är farlig i så många delar av spelet. Deras stadsrivaler är jag däremot mer tveksam till och den här kvällen var svaret på alla frågor till varför jag också tippat Man City utanför titelstriden på en fjärdeplats, vilket går att läsa i vår inför-analys av säsongen där vi tippar sluttabellen.

Med så pass mycket kvalitet både i startelvan och på bänken ska The Citizens inte behöva tappa poäng en sån här match. Everton har varit direkt svaga spelmässigt under försäsongen vilket såklart kan förklaras med en hög spelaromsättning och ett nytt taktiskt direktiv då Romelu Lukaku lämnat, vilket vi skrivit om tidigare skulle göra klubben gott på sikt. Ronald Koeman visste om det och hade en väldigt tydlig spelidé på Etihad denna afton med aggressivt spel, många spelare på rätt sida av bollen och väl avvägda anfall – och säkerligen en och annan hålld tumme. Och visst gick det vägen. Unge Dominic Calvert-Lewin var pigg framåt och lyckades tillsammans med Mason Holgate frispela Wayne Rooney i straffområdet. Rekordmannen är nu uppe på 200 ligamål vilket bara den store Alan Shearer lyckats med tidigare, och han är således också Evertons bäste (och ende) målskytt i Premier League såhär långt. Målet kom mitt i den värsta City-pressen och bara ett par ögonblick efter David Silvas stolpskott, men är man så pass ineffektiv som City och framförallt Sergio Agüero var blir en sån här match väldigt jobbig. Att Kyle Walker klumpigt ådrog sig två gula kort spelade såklart in därefter och var en avgörande faktor för att andra halvlek blev något trög fram till sista 15-20 minuterna och Raheem Sterlings kvitteringsmål.

En sån här match blir tack vare det tidiga röda kortet lite svårare att analysera men Citys ineffektivitet tillsammans med Agüeros beslutsfattande och den överlag dåliga rörelsen på offensiv tredjedel spelade såklart Everton rätt i händerna. Hur Leighton Baines kunde tillåtas punktmarkera Kyle Walker är för mig en gåta och nog måste väl Danilo redan från start varit ett bättre val till vänster än Leroy Sané – en spelare som övervägande ska användas i offensiven utan något större defensivt ansvar? Kevin De Bruyne gjorde en av sina sämsta insatser i City-tröjan vilket borde inneburit ett byte med exempelvis Bernardo Silva redan i paus. Men De Bruyne är den som manager Pep Guardiola bygger sitt mittfält kring och således verkar han vara given i startelvan, så att säga “untouchable” men till och med en så pass smart coach som Guardiola måste väl kunna byta ut en spelare som aldrig kommer in i matchen oavsett hans status (han är ju inte Messi direkt)? Och nog måste han väl vara slipad nog att inse att det kanske måste till ett formationsbyte i första halvlek när varken Walker fick röra bollen första 30 minuterna och Sané knappast fick den runt straffområdet? Jag hade velat se en övergång till fyrbackslinje med Walker till höger, lite längre bak än hans utgångsposition vid Baines (för att öppna upp ytan att löpa in i bakom) och John Stones till vänster för att lyfta fram Sané längre fram och i princip lämna över försvarsspelet till Vincent Kompany och Nicolás Otamendi med Fernandinho och Stones som balansspelare. Men vad vet väl en passionerad fotbollssupporter som jag!

Så, för att komma till någon slags slutsats var det här en prestation som var precis så som jag tror vi kommer få se många gånger den här säsongen för Citys del. En som kommer kosta dem poäng när det ska spelas många matcher i både Ligacupen, FA-cupen och Champions League utöver ligan. När det klickar offensivt sett är man giftiga och det kommer såklart bli ett par storsegrar med ett par måls marginal under säsongen, men försvarsspelet utan boll är en akilleshäl liksom när anfallsspelet blir alltför statiskt som det blev under stora delar den här kvällen. Lyckas dessutom inte en anfallare som Agüero göra mål på sina chanser som han fick den här matchen har City och Guardiola uppförsbacke. Med tanke på vad vi fick se under söndagens sena match mellan Tottenham och Chelsea håller jag fortfarande dem bägge för City 2017-2018, liksom Man United som varit en frisk och överlägsen fläkt såhär långt.

Everton å andra sidan gjorde till skillnad mot City precis vad de skulle och utförde sin matchplan mer eller mindre till perfektion. För den som fortfarande tvekar på att exempelvis Tom Davies och Calvert-Lewin är “the real deal” bör nog överväga sin övertygelse liksom dem som förminskat Wayne Rooneys betydelse för detta Everton. Självförtroendet är som förbytt och den målmedvetenhet han tar sig in i straffområdet när tillfälle ges, och hans bollbehandling, är något The Toffees kommer kunna dra stor nytta av den här säsongen utöver hans position i omklädningsrummet. Att han satte sitt enda skott på mål med ett perfekt avslut som var så väl avvägt och exakt rätt beslut räddade poängen för Everton som, om Agüero varit lika smart och effektiv idag, mycket väl hade kunnat ligga under med 0-2 i halvtid sett till chanserna som City skapade. Han är bara 31, 200-ligamålsmannen Rooney, låt oss inte glömma det!

/Olle @ Fotbollsportalen

Dela
Passionerad fotbollsnörd som skriver, tycker, diskuterar, drömmer, följer, tittar och andas fotboll. Premier League, Stryktipset, EM och VM, Champions League och Serie A mestadels men även La Liga, Bundesliga, Ligue 1 och Europa League följs regelbundet. Föll för fotbollens charm och passion snarare än ett specifikt lag och bygger livet och vardagen efter lördagstraditionen!

Lämna en kommentar: