Efter ytterligare en stabil mittenplacering i Premier League står det nu klart att ligans äldste manager, 73-årige Roy Hodgson, lämnar Crystal Palace vid säsongens slut. Med en drös spelarkontrakt som också löper ut är det hög tid att återigen ställa frågorna om var Crystal Palace ska ta vägen härnäst – och vem som ska leda dem.

Hodgson en garanti

Rog Hodgson har under sin långa karriär hunnit med att göra en hel del. Förbundskapten för ett antal länder inklusive England, manager för stora klubbar som Liverpool och Inter, utsett till Manager of the Year i England efter sin makalösa säsong med Fulham som slutade med snöplig finalförlust i Europa League. När en av de mest omtyckta och genuina fotbollsmänniskor nu väljer att trappa ned går det inte att se förbi en alltjämt framgångsrik karriär om än inte spektakulär. Roy Hodgson var aldrig, och skulle heller aldrig kunna bli, en Pep Guardiola eller Jürgen Klopp eller någon annan av dagens mest aktade fotbollsmanagers men att besegra dem däremot – det har han lyckats med i sitt Crystal Palace. Med små resurser och ett väl utfört och grundligt arbete har hans Crystal Palace säkrat en mittenplacering i Premier League de fyra senaste åren vilket Hodgson är först att uträtta för klubben sedan ligan fick sitt nuvarande format. På så sätt, och med allt annat som hänt under de senaste 18 månaderna och ligger framför horisonten för klubben, är det således passande att engelsmannen nu drar sig tillbaka. Han själv säger:

“It’s been a particularly rewarding period of my football life and career to have been able to spend these last four seasons with Palace. I feel now that at the end of another successful season, in which we have secured our Premier League status, the moment is right for me to step down from my responsibilities of being a full-time manager.”

Paradoxen kring De Boer

När Crystal Palace senast befann sig i en liknande position, om än snäppet värre, tog historien en överraskande men på förhand också väldigt fräsch vändning. Ett Palace som precis räddats kvar av specialisten Sam Allardyce 2016-2017 och dessförinnan vant sig vid defensiva och konservativa managers i form av Alan Pardew, Tony Pulis, Neil Warnock och Ian Holloway valde en rockig, ny väg – till en början. Ajax-skolade Frank de Boer hämtades in efter fyra raka inhemska titlar med Ajax för att spela en mer attraktiv fotboll och stöpa om Crystal Palace. En lovande försäsongsturné i Asien och spelmässigt fina tendenser i säsongsinledningen slutade dock med att ledningen fick kalla fötter snabbt. Efter 77 (!) dagar och blott fyra ligamatcher fick holländaren sparken då tålamodet pga uteblivna segrar och noll mål gjorda sinat lavinartat.

En ljuvlig paradox och en likväl skrämmande sådan då hela förfarandet är ytterst märkligt. Att vilja gå en annan väg och göra ett modigt val är en sak men att göra det utan att inse dess begränsningar och utmaningar på kort sikt, och hålla ett längre tidsperspektiv, är en ekvation som väldigt få kan lyckas bemästra – och troligen ingen med de förutsättningar som råder, och rådde, i Crystal Palace. Roy Hodgson kom in och blev klubbens sjunde permanenta manager på sex säsonger, inledde med tre raka förluster innan han guidade dem till en 11:e plats. Kalkylen gick ihop till slut, kontraktet säkrades och de massiva ekonomiska belöningarna trillade in därefter. Kortsiktighet och re:branding av en fotbollsklubb går sällan hand i hand varpå det var Hodgsons samlade erfarenhet och kunnande som stabiliserade klubben snarare än de Boers nytänkande.

Premier League-kontraktet prio ett

Med debaclet kring Frank de Boer och paniken som rådde när man tog in Sam Allardyce för att rädda kontraktet understryker själva syftet med Crystal Palace Football Club, något som inte är ensamt förekommande hos dem och fortsättningsvis är väl synligt i andra klubbar som exempelvis Burnley; att vara kvar i Premier League och fortsätta vara en del av den pengamaskinen vad gäller tv-avtal och sponsorintäkter är och kommer alltid vara prio ett. Alternativet är att satsa, vilket man kan göra på flera olika sätt, för att i första hand bli ett Wolves, Everton och West Ham och utmana om en plats i Europa på den övre halvan. Det kräver dock både engagemang och enorma resurser vilket gör det betydligt enklare att bygga en trupp och ett spelsätt som landar nånstans i mitten av Premier League. Palace ordförande Steve Parish kan i sitt utlåtande efter Hodgsons meddelade avgång inte heller dölja att det är just detta som varit huvudfokus – och att klubben är enormt tacksamma för att fortsätta kunna fylla fickorna av Premier League-pengar:

“It has been an absolute privilege and pleasure to work alongside Roy, who is both a magnificent human and an outstanding football manager. I know how much it has meant to Roy managing the club he supported as a child, adding to his distinguished and unparalleled career in football management.

His record with us simply cannot be overstated – he is the only Palace manager to secure four years in the Premier League and he has helped give us stability in the most turbulent of times. We will be forever grateful for his immense contribution.”

Vem tar över?

Då flera spelare sitter på utgående kontrakt är det hög tid för Crystal Palace att göra en ordentlig översyn av truppen. Det gäller också att ha en tydlig strategi med vad man vill framöver och vilka spelare, och såklart vilken manager, som ska vara fundamentala i den processen. F.d storspelaren och numera radioexperten Chris Sutton menar att vem det än blir är det ett omöjligt jobb att ersätta garanten Hodgson vars fotboll alla kanske inte ställer sig bakom men som ger nödvändiga och tillräckligt goda resultat:

“You have to look at the job Roy has done there – they have always stayed up pretty comfortably. He is not everybody’s cup of tea because of the brand of football but in terms of doing a job and keeping owners happy he is the perfect fit. It’s an impossible job for whoever has to replace him. The squad will need a big overhaul with so many players out of contract.”

Det finns flertalet alternativ beroende på vilken väg man väljer att ta härnäst men det går nog med stor säkerhet att säga att klubben inte vill upprepa ‘debaclet’ från sommaren 2016 när man satsade på fel häst i form av de Boer. Enligt oddssättarna är Frank Lampard, närmast från Chelsea som han fick lämna i januari, klubbens förstaval och mest trolig att ersätta Roy Hodgson men ytterligare ett par namn nämns i diskussionen i det här skedet; Burnleys Sean Dyche, Swanseas Steve Cooper, Barnsleys Valérien Ismaël och Eddie Howe som kommer med goda vitsord från sin tid med Bournemouth i Premier League.

Mer av samma eller mer attraktivt?

Precis som när de Boer tog över klubben representerar samtliga managers ovan en tämligen åtskild tränarfilosofi; dels de mer konservativa och mer passande Palace sett till klubbens struktur och identitet, Dyche och Cooper, eller de mer offensivt inriktade som vågar lite mer i form av Lampard (om än något mer oprövad), Ismaël och Howe. Fördelen med Lampard och Howe är att de står utan uppdrag för tillfället och har erfarenhet av Premier League. Ismaël har något bra på gång i Barnsley och Cooper likaså i Swansea, även om kostnaden för att lösa dem inte vore något problem, men saknar erfarenheten som Palace eftersträvar sett till deras prioriteringslista. Sean Dyche är likt Hodgson av den gamla skolan och skulle knappast sägas vara en riktning annat än sidledes för Palace plus det faktum att han är kontrakterad till en direkt konkurrent i en liknande sits – alltså vore det ingen “extra” utmaning för honom egentligen och han förmodas trivas alldeles utmärkt i Burnley. Av dessa fem alternativ vore således bara Lampard och Howe en rekrytering med goda chanser att bygga vidare på Hodgsons grund, men nog borde det väl finnas fler alternativ?

Outsiders

Ser man till vad som uträttats går det att argumentera för att Scott Parker mycket väl skulle kunna lockas över från nedflyttade Fulham. Engelsmannen har framtiden för sig och har likväl redan bevisat att han klarar av att leda en klubb i Premier League bara han har förutsättningar och tiden för det. Likaså skulle man kunna tänka sig att Chris Wilder, tidigare i Sheffield United, skulle kunna få en välbehövlig nytändning i Palace efter sina framgångar med små medel främst under fjolåret. Thomas Frank i Brentford är också en progressiv coach som har gott om idéer och är på alla sätt en modern manager som skulle kunna bygga vidare på mittenlaget Palace som ändå har offensiv potential i Wilfried Zaha och Eberechi Eze på liknande sätt som hans Brentford är uppbyggt. Skulle Brentford även den här säsongen missa uppflyttning till Premier League är det inte otänkbart att Frank ändå vill ta klivet om chansen ges, vilket ytterligare skulle vara ett led i Brentfords utvecklingsstrategi där man handplockar enligt statistiska modeller och sedan förädlar och säljer vidare.

Vem tror du tar över Crystal Palace? Och vilken riktning tror du Steve Parish och övriga i ledningen vill och vågar ta framöver? Blir det Frank Lampard som kan stanna kvar i London nära familjen och fortsätta bygga sin karriär som ändå får ses som tämligen framgångsrik hittills efter prestationerna i såväl Derby som Chelsea?

Dela
Passionerad fotbollsnörd som skriver, tycker, diskuterar, drömmer, följer, tittar och andas fotboll. Premier League, Stryktipset, EM och VM, Champions League och Serie A mestadels men även La Liga, Bundesliga, Ligue 1 och Europa League följs regelbundet. Föll för fotbollens charm och passion snarare än ett specifikt lag och bygger livet och vardagen efter lördagstraditionen!