Inför säsongen 2016-2017 tippade vi hur Premier League skulle sluta och se ut nu i maj. De som skulle utmana om titeln och Europa-platser var ganska givet och många lag lyckades vi placera rätt, med några undantag såklart. Här nedan går vi igenom varje kategori för sig både med vad vi trodde inför säsongen och hur de sedan lyckades. En summering av säsongen och något att tänka på över sommaren innan vi går på att tippa nästkommande säsong!

Lite kort kan sägas inledningsvis att Liverpool inte lyckades hålla uppe höstens resultat på samma jämna sett som Chelsea och lyckades i slutändan inte utmana om Premier League-titeln 2016-2017, medan det samtidigt stod klart att bägge kunde dra fördel av uteblivet spel i Europa. På samma sätt blev inte Watford det bottenlag som vi trott även om det inte heller var en särskilt bra säsong för dem och Tottenham var både bättre och jämnare än vi räknat med efter framgångarna säsongen före. Likaså lyckades Bournemouth överraska och var starka framförallt efter nyår medan Sunderland och Middlesbrough var betydligt klenare än vi tippade dem på förhand i årets upplaga av Premier League. Det kanske skönaste förhandstipset som slog in var annars att eviga topp-4 klubben Arsenal skulle missa Champions League och nästkommande säsong får nöja sig med spel i Europa League.

Titelstriden/Champions League

Vi trodde: Liverpool, Chelsea, Manchester City och Manchester United
Det blev: Chelsea, Manchester City och Tottenham

Kommentar: Att Liverpool och Chelsea skulle kunna dra nytta av missat spel i Europa stod klart tidigt men det var inte förrän Antonio Contes formationsbyte som det verkligen klickade för The Blues, som förutom någon enstaka missräkning var jämnast och verkligen levererade när det gällde mot slutet och rättmätigt blev mästare. Liverpool, som vi tippade skulle ta hem Premier League, var återigen bäst mot “the best” men lärde sig väldigt överraskande inte särskilt mycket från fjolåret då alltför många poängtapp mot ligans sämre lag sånär kostade dem en Champions League-plats. Att de också saknar bredd blev oerhört märkbart när Coutinho blev skadad runt jul liksom Adam Lallana, och Sadio Manés formtapp under våren tillsammans med hans frånvaro under Afrikanska Mästerskapen. Avsaknaden av en målskytt är också en punkt på listan över orsaker till Liverpools långa väg till tabelltoppen som måste adresseras, något som kanske underlättar nu när de kan locka med Champions League. Manchester City öppnade urstarkt men nog var truppen lite för tunn, Pep Guardiolas idéer lite för stora skor att fylla på en gång och defensiven alldeles för dålig utan boll för att de skulle orka hela vägen och dessutom på flera fronter. Manchester United led av samma och fick det sällan att klicka riktigt ordentligt över flera matcher och fick precis som City, även om det var långt tidigare, ge upp titelstriden och istället satsa stenhårt på Europa League (ett lyckat drag dessutom). Istället var det återigen Tottenham som, om inte skyttekungen Harry Kane skadats två gånger förra säsongen, utmanade Chelsea inpå målsnöret. Högst kvalitet men fortfarande inte riktigt där när det gällde som mest, och när Chelsea-matchen närmade sig de sista omgångarna borde Spurs kunnat haft ett bättre utgångsläge – och såklart också spelat den matchen betydligt bättre. Det tidiga uttåget ur Champions League borde också ha kunnat innebära en bättre vårsäsong för dem liksom innebära en aktiv transfersommar för att bredda truppen för att kunna utmana på flera håll, eftersom fjolårets sommarförvärv knappast klarat av att slå sig in i truppen.

Fjärdeplatsen/Europa League

Vi trodde: Arsenal, West Ham, Everton och Tottenham
Det blev: Liverpool, Arsenal och Manchester United

Kommentar: Att det skulle bli en utmaning för West Ham att upprepa bedriften från året innan var inte oväntad men att det skulle gå så pass dåligt för The Hammers var sannerligen en överraskning. Dimitri Payets situation under hösten och de många skadorna drev West Ham allt längre ner i bottenstriden innan vändningen till slut kom. Att den inte kom tidigare beror såklart på flera saker förutom skadeläget. Slaven Bilic har en stor roll i det liksom avsaknaden av en direkt avgörande spelare som Payet men även att spelare som Mark Noble var en skugga av sig själv från säsongen före. Det finns en hel del talang i ungdomsleden som inte utnyttjades och med den nya arenan på plats, spel i Europa League (inför säsongen) och pengar att spendera (som också spenderades) borde de kunnat haka på topp-8 redan i ett tidigt skede. Som tur var lyckades de undvika en dramatisk avslutning och en nedflyttningsstrid men det bör också ha fungerat som en rejäl väckarklocka för dem. Ett liknande öde stod Everton för som trots sin 7:e plats var väldigt ojämna över säsongen och aldrig riktigt var med och utmanade om om en Champions League- plats men heller aldrig var riktigt nära att falla ifrån den övre halvan (vilket är anledningen att de istället rankas av oss som ett “mittenlag”). Mycket fokus har såklart legat på Ross Barkley och Romelu Lukaku som båda ryktas vara på väg bort nu, och avsaknaden av kontinuitet och även ibland offensiva spelidéer plågade The Toffees över säsongen – något som framförallt manager Ronald Koeman måste ta ansvar för. Tottenham trodde vi skulle få det tufft att orka en säsong till på samma sätt men ack så fel vi hade. Istället för att utmana om fjärdeplatsen blev det istället en nära titelstrid och det är bara att applådera. Arsenal däremot missade topp-4 precis som beräknat då de, likt säsongen innan, fortsatte sin nedåtgående spiral och fortsätter att tappa mark mot övriga toppklubbar. Arséne Wenger, som ledde dem till tredje FA-cupsegern på fyra år, blir kvar ytterligare två säsonger och det ska således bli intressant att se vad som händer nu utan Champions League-spel. Utan Alexis Sanchez, som ryktas bort, hade Arsenal knappast ens tagit en Europa League-plats och troligen inte heller tagit hem FA-cupen. Liverpools facit mot toppklubbarna och det faktum att de drev upp en fin svit mot slutet av säsongen samtidigt som Arsenal betydde att de knep fjärdeplatsen före The Gunners, med Manchester Uniteds fokus på Europa League-finalen en faktor som höll dem runt 6:e platsen i stort sett hela säsongen. Inte tillräckligt vassa eller jämna för toppen, men inte heller tillräckligt ojämna för att missa en topp-6 placering när allt kom till kritan. Zlatan Ibrahimovic (som ska?) spelade en stor roll vilket var härligt att se och även tystade många kritiker men den defensiva spelstilen, de alltför många oavgjorda matcherna och den knappa målproduktionen överlag behöver förbättras om José Mourinho ska kunna vinna över supportrarna till fullo trots Europa League-segern då Man United alltid förväntas spela “the United way” – och där har han en del kvar att uppnå.

Mittenlagen

Vi trodde: Crystal Palace, Stoke, Leicester, Southampton och Swansea
Det blev: Everton

Kommentar: De regerande mästarna Leicester var själva medvetna om att en plats på den övre halvan var det mest realistiska, och även om Jamie Vardy och Riyad Mahrez formtoppar såklart skulle dala något och N’Golo Kanté skulle bli svår att ersätta fanns det ändå inte fog för att det skulle gå så pass dåligt som det ändå gjorde. En kvartsfinal i Champions League är knappast något att skämmas för vilket gör deras prestationer i Premier League, både före och efter Claudio Ranieri fick sparken, desto svårare att förså och se någon logik i. Säsongen räddades i sluttampen tack och lov men The Foxes bör ändå se tillbaka på sin säsong som en besvikelse, mest på sig själva. Stoke, Southampton och Crystal Palace var också dem på väg uppåt och har trupper/managers/spelidéer, utan spel i Europa att bekymra sig över och med bra sommarvärvningar med sig inför säsongen, tillräckligt för att kunna lägga sig på stabila platser precis bakom topp-8. Så blev inte fallet utan samtliga var ibland den stora skara som slutade 4-6 före 17:e placerade Watford. Svettigt värre. Det enda laget som bekvämt placerade sig mellan denna långa lista lag och toppen av tabellen var Everton som alltså knep 7:e platsen. De inledde starkt, hamnade i en svacka där Lukaku inte hittade nätet, tog sig upp igen men avslutade förvånansvärt svagt vilket summerar deras berg-och-dalbanesäsong på ett bra sätt. Deras bortaform var tämligen usel och en stark bidragande orsak till den bristande kontinuiteten vilket även gäller för Stoke, som trots flera bra säsonger på uppgång tog två kliv tillbaka denna säsong, och Leicester. Southampton hade det främst jobbigt under vårsäsongen med start runt jul och alltjämt som frustrationen stegrade hos supportrarna lika jobbigt blev det att förlora mot Man United i Ligacup-finalen. Leicester och Palace repade sig lagom och lägligt nog då det började hetta till i botten av tabellen och lyckades till slut undvika en nedflyttningsstrid, vilket hade kunnat sluta annorlunda t ex Hull hade vunnit hemma mot Sunderland (0-2) och därefter också besegrat Palace (0-4) liksom ett par omgångar dessförinnan mot Stoke (0-1). Tre matcher som alla satte de sista spikarna i kistan för Hull samtidigt som de räddade både Stoke och Palace.

Den undre halvan

Vi trodde: Burnley, West Bromwich, Sunderland och Middlesbrough
Det blev: Southampton, Bournemouth, West Bromwich, West Ham, Leicester, Stoke, Crystal Palace, Watford, Burnley och Swansea

Kommentar: Listan borde bara ha varit några lag lång då tanken, och som det vanligen är, generellt sett är att bara ett fåtal lag förutom de lag som flyttas ner är indragna i en bottenstrid. Så blev inte fallet och hade det inte varit för ett par resultat eller några av lagens mirakulösa formtopp precis i rätt tid hade det till slut varit jämnare än de sex poäng mellan de tre i botten och närmast ovan strecket. Bournemouth knep 11 av 15 poäng, mycket tack vare Josh Kings magiska vårsäsong, mot slutet och var “best of the average rest”. En 9:e plats är såklart enorma framsteg och något som förtjänar beröm då det tabellmässigt är precis vad de hade hoppats på långt över vad vi förväntat oss, men tänker man på sättet Bournemouth spelat på långa stunder och även hur medelmåttig Premier Leauge-säsongen var på många sätt (personifierade av lagen på den undre halvan) borde The Cherries ha kunnat plocka in ytterligare ett par poäng och landa över 50 med god marginal. Likaså är det nästan pinsamt att se West Brom, länge topp-8 i tabellen, endast vinna en av de 12 sista omgångarna efter att kontraktet var säkrat och sluta på en 10:e plats och 45 poäng – även om nytt kontrakt såklart var en förväntning som infriades och på så sätt är en “succé” (i alla fall enligt manager Tony Pulis). Tittar man på Burnley var det deras hemmaform som räddade dem från nedflyttning och innebär en tredje säsong i högstaligan. Att det skulle bli tufft år två i Premier League var väntat och de slutade också bara ett fåtal poäng över strecket, och kommer behöva rycka upp sig något eftersom de på många sätt redan var och fortfarande är förberedda på att åka ur. Strukturen andas långsiktighet, noggrannhet och försiktighet vilket återstår att se om det räcker ytterligare en säsong. Det gjorde det inte för nykomlingen Middlesbrough vars offensiv var undermålig sett till konkurrenterna och vinnarkulturen saknades vilket också gjorde deras sejour kortvarig och även innebar managerbyte. Sunderland som flera år flörtat med nedflyttning fick det också svårt redan i ett tidigt stadie och David Moyes lyckades aldrig komma tillrätta med problemen främst defensivt, varpå det inte är särskilt konstigt att både han och Sunderland lämnat Premier League. Att Swansea endast räddades kvar tack vare en sen push och ett managerbyte var oväntat sett till de sommarförvärv som gjordes och deras progression de senaste säsongerna. Ett mittenlag på pappret blev en nedflyttningskandidat vartefter säsongen led och det går inte att klandra något annat än defensiven egentligen som släppte in näst flest mål av alla.

Nedflyttning

Vi trodde: Watford, Hull och Bournemouth
Det blev: Hull, Middlesbrough och Sunderland

Kommentar: En av tre rätt av lagen som flyttades ner. Inte så illa ändå. Hulls problem började under sensommaren och fortsatte långt in under hösten. Inte förrän en ny manager, som nu lämnat, och ett par nyförvärv i januari kom in i bilden började det ordna upp sig för Hull. Lite för sent dock visade det sig även om några av resultaten där i slutet hade kunnat gjort saker klart mer intressantare. Watford och Bournemouth överpresterade å sin sida sett till våra förväntningar inför säsongen för vem hade kunnat tro att Watford, med deras vansinniga rekryteringspocess, skulle bli ett tämligen stabilt mittenlag? Höstsäsongen är såklart den största faktorn för dem precis som vårsäsongen är för Bournemouth. Gemensamt för bägge är dock att defensiven är klart under medel både sett till kvalitet och antal insläppta mål (flest efter Sunderland, Swansea och Hull) vilket, om inte övriga på den undra halvan varit lika usla, troligen hade betytt närmare flört med nedflyttningsstrecket än vad som blev. Watford slutade dock närmast, på 17:e plats blott sex poäng före Hull medan Bournemouths slutform innebar 12 poängs marginal – nästan exakt det antal poäng de tog på de fem sista omgångarna (11). Fem förluster där mot lag direkt runt dem eller under dem, bl a mot Sunderland och Middlesbrough, hade varit katastrofalt och troligen lett till att vi i alla fall två av tre under strecket.

Tippad sluttabell inför 2016-2017 (med faktisk slutplacering inom parentes):

  1. Liverpool (4)
  2. Chelsea (1)
  3. Manchester City (3)
  4. Manchester United (6)
  5. Tottenham (2)
  6. Arsenal (5)
  7. Everton (7)
  8. West Ham (11)
  9. Leicester (12)
  10. Stoke (13)
  11. Crystal Palace (14)
  12. Southampton (8)
  13. Swansea (15)
  14. Middlesbrough (19)
  15. Burnley (16)
  16. West Bromwich (10)
  17. Sunderland (20)
  18. Bournemouth (9)
  19. Watford (17)
  20. Hull (18)

Som det går att utläsa från den här tabellan prickades samtliga i topp-7. Även ordningen på West Ham, Leicester, Stoke och Palace satt pricksäkert medan både Swansea och Burnley sånär satt på rätt position. För att läsa mer om vad vi hade att säga om varje lag inför förra säsongen 2016-2017 vad gäller förväntningar, styrkor och svagheter med mera t ex varför vi tippade Liverpool i topp och Arsenal utanför topp-4 kan du klicka dig vidare till vår samarbetssajt Svensk Spelservice. Kanske kan det var till hjälp inför nästkommande säsong?

Med detta blickar vi framåt mot sommaren och Silly Season inför säsongens 2017-2018 som startar om dryga sex veckor. Vi har redan börjat fila på ett tidigt säsongstips för hur tabellen kommer sluta men kommer såklart avvakta framåt augusti innan vi publicerar något, precis som tidigare säsonger – så håll utkik! Tills dess kan du ju alltid kika in våra tidigare inlägg om bl a Goal of the Season, vår alternativa lista över Goal of the Season eller varför inte redan nu kika på det nya spelschemat för Premier League 2017-2018? Även spelschemat för Championship säsongen 2017-2018 är nu släppt som du kan läsa mer om hos oss på Fotbollsportalen om du klickar runt på sajten.

// Olle @ Fotbollsportalen

Dela
Passionerad fotbollsnörd som skriver, tycker, diskuterar, drömmer, följer, tittar och andas fotboll. Premier League, Stryktipset, EM och VM, Champions League och Serie A mestadels men även La Liga, Bundesliga, Ligue 1 och Europa League följs regelbundet. Föll för fotbollens charm och passion snarare än ett specifikt lag och bygger livet och vardagen efter lördagstraditionen!

Lämna en kommentar: